Det är synd om de politiskt korrekta

I Allehanda kan man läsa att Expo har föreläst i Härnösand om högerextremism för anställda inom museer, bibliotek, arkiv och länsstyrelse. Enligt artikeln fick föreläsaren frågor om huruvida man fortfarande fick hissa flaggan (nu när Sverigedemokraterna är i riksdagen) och om man kunde ha folkdräkt (nu när Åkesson haft det offentligt).

Den vänlige politruken från Expo sade att man fick det. Alla de ängsliga tanterna och farbröderna kunde dra en suck av lättnad och åtminstone för tillfället friskriva sig från skuld för SD:s framgångar.

Tänk så hemskt om deras flaggande hade blivit avgörande för någon förbipasserande som då skådat det nationella ljuset? Eller att ett par färgglada knätofsar tippade vågskålen från "Social" till "Sverige" i de demokratiska preferenserna? Samtidigt är det ju bara en tidsfråga innan nya prövningar kastas i deras väg.

Varning! Kan orsaka SD-sympatier!

Kan man verkligen ha träskor offentligt? Äta sill? Äga en dalahäst? Lyssna på Evert Taube, Jussi Björling eller Wilhelm Peterson-Berger? Tveksamt. Ebba Grön borde väl gå bra men de har ju också blivit en del av det samtida kulturarvet, och över kulturarvet vilar väl SD:s järnhand? För den rättänkande trälen skulle ironin vara plågsam på gränsen till outhärdlig om man spelade Staten & Kapitalet för en bekant och denne strax därefter gick med i Sverigedemokraterna. Försiktighet är på sin plats.

När man väl har hittat en politiskt korrekt sill, troligtvis apelsinkryddad för att understryka vilken kosmopolit man är och ersatt dillkokt potatis med couscous så dyker nästa minfält upp: drycken. Öl och brännvin är ju uteslutet eftersom de skymfar Islam, men Coca-Cola är amerikanskt och smakar dessutom inget vidare till sill. Kranvatten är rätt trist och därtill lokalt, vilket lätt kan uppfattas som ett ställningstagande för rotmosnationalism. Att avstå alkohol är ett nödvändigt offer för Mångfalden, om man inte kan få dispens från Expo förstås... Ölen blir namibisk och snapsen en grumlig Mescal med en ryggsimmande larv i, men vad gör man inte för att få vara sig själv ett tag?

Det här är bara ett av de problemområden som de politiskt korrekta brottas med varje dag. Lägg sedan till att man måste ha en obrottslig tro på feminismen, rätt sorts miljömedvetenhet, vördnadsfull beundran inför en växande skara sexuella preferenser, reflexmässig värdenihilism och ett närmast rituellt förkastande av materialismen*.

Med allt det i åtanke är det inte så konstigt att de blir mentalt spröda och lagda åt hysteri. Det visar sig särskilt tydligt när den förbaskade verkligheten vägrar anpassa sig till deras schabloner.

På sistone har det varit extra synd om de politiskt korrekta. SD kom in i riksdagen trots att etablissemanget strängeligen förbjöd folket att rösta på dem. Sverige utsattes för sitt första (men inte sista) islamistiska terrordåd, något som genererade ett rekord i neurotiska bortförklaringar. SD ligger stadigt i opinionsmätningarna, resten av Västeuropa börjar på allvar ifrågasätta mångkulturalismen och feministerna tror att deras sjaskiga sexliv är en viktig politisk fråga.

Undertecknad har länge felaktigt trott att de politiskt korrekta bara är grötmyndiga dumbommar som tror sig vara bildade för att de upprepar vad maktens megafoner sagt åt dem. I själva verket lever de oerhört komplexa och krävande liv omgärdade av myriader av tabun. Stressen måste vara enorm.

Det är ju inte vem som helst som skulle orka hamra en fyrkantig kloss genom ett runt hål om och om igen, dag efter dag, år efter år livet igenom. Inte undertecknad i alla fall.

Allra underdånigast,
K

* Samtidigt så bara  m å s t e  man bo i Vasastan, inreda med ädelträ från Borneo, sätta barnen i privatskola friskola, ha en BMW X5 och semestra två gånger om året i svenskanpassade reservat i tredje världen. Men eftersom man är medlem i Rädda Barnen och gav 500 kr till Greenpeace 2004 så går det väl jämt ut?

Exempel på pk-iter som tar i från tårna: Expressen, Expressen, DN,