Orsakerna till Reinfeldts ilska

Reinfeldt sägs rasa över nederlagen i riksdagen de senaste dagarna. Han hade tydligen förutsatt att mobbarnas samförstånd gentemot SD betydde att regeringen skulle kunna driva igenom sin politik obehindrat.

Det visade sig ganska snabbt efter valet att (v), (s) och (mp)  inte hade något emot att fälla regeringen med SD:s hjälp, om än med näsan i vädret och kanske en klädnypa påsatt som extra försiktighetsåtgärd. Regeringen har å sin sida målat in sig i ett hörn med sin uppskruvade retorik gentemot SD vilket omöjliggör pragmatiska uppgörelser med dem utan att tappa ansiktet. Kvar finns då bara anklagelser om svek och skummande raseri över att de andra barnen i sandlådan inte vill leka som Fredrik vill.

Vid en första anblick verkar regeringens ilska handla om att alliansen känner sig snuvade på konfekten när SD blev vågmästare.

Det ter sig också besynnerligt att man är beredd att lida nederlag i alla frågor (hittills) utom i den sakrosankta invandringsfrågan. Nu behöver det inte bara bero på våra styrandes besatthet av mångkulturalism hos utan även att moderaterna försöker maximera sina möjligheter att behålla makten efter valet 2014.

(C) och (kd) är på fallrepet medan (mp) växer. I valet mellan alliansen och fortsatt maktinnehav så väljer då Reinfeldt och moderaterna makten, om det så innebär att man måste alliera sig med extremisterna i (mp). När det gäller makt så har (m) och (s) visat sig vara samma andas barn.

SD är då inte bara en ideologisk styggelse för (m) genom sin kritik av massinvandringen, EU, globaliserad kapitalism etc utan ett reellt hot mot fortsatt maktinnehav utifrån en krass maktkalkyl. Utifrån det perspektivet så ter sig Reinfeldts ilska handla om långt mer än sårad fåfänga, utan snarare en machiavelliskt syn på det egna maktinnehavet. Då behövs en oberoende vågmästare och en opposition som förmår rösta ner regeringen mer än någonsin.

DN, DN, DN, DN, DN, DN
HD, GP, GP,
AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB,
SVT, SVT, SVT, SVT, SVT