Bloggposten nedan publicerades som insändare på Snaphanen i mitten februari. Postar den även på den här bloggen efter inkomna önskemål.
Mångkulturalisternas falska medvetenhet
Mångkulturen anses av många vara besläktad med kultur-marxismen. Men hur håller den måttet som ideologi om man testar marxistiska begrepp på den?
Inom marxismen finns ett begrepp som kallas “falskt medvetande”. Det går i korthet ut på “hypotesen att institutioner i kapitalistiska samhällen förleder proletariatet – och möjligen även andra samhällsklasser – rörande kapitalismens natur, så att de undertryckta samhällsklasserna inte inser sina objektiva intressen. I synnerhet betyder det att alla ideologier syftar till att bygga upp ett falskt medvetande.” Wikipedia
Den första frågan som infinner sig är om mångkulturen ens kan räknas som en riktig ideologi? Den som utövas av nomenklaturerna i Västvärlden i allmänhet och Sverige i synnerhet är oftast en samling starka känslouttryck och ritualiserat önsketänkande snarare än en ideologi i bemärkelsen teoretisk förklaringsmodell.
Den är uttalat antiempirisk, irrationell, antiintellektuell och dogmatisk. Det tillsammans med det aggressiva kravet på problemformuleringsprivilegium för snarare tankarna till vissa sekter än traditionella ideologier. I praktiken är den dock att betrakta som en statsbärande ideologi, åtminstone i Sverige. Då infinner sig den andra frågan, är den ett utslag av falskt medvetande? Den frågan besvarades redan i citatet från Wikipedia. Visst är mångkulturen ett utslag av falsk medvetenhet, men med en knorr.
Falskheten är dubbel. Mångkulturen påstår sig värna tolerans, mångfald och allas lika värde. Det den både i teori och praktik förespråkar är istället en rasistisk samhällsordning där människovärde avgörs efter etnisk och religiös tillhörighet. Favör ges till det exotiska och avvikande på bekostnad av ursprungsbefolkningarna. Den oikofoba hållningen gör gällande att ursprungsbefolkningen måste blandas upp med andra raser för att bli lönsam, ett i grund och botten kolonialt synsätt.
Även om syftet är att förleda de breda lagren av folket till att arbeta för något som är i strid med deras egna intressen, att de ska bekosta sin egen kolonisering, så tycks mångkulturen ha slagit rot djupare hos den samhällsklass som är satt att propagera den än dess tänkta publik.
Den kader av palatstjänare i form av journalister, akademiker, lärare och myriader av offentliga aparatchniks som tjänar sitt uppehälle på att sjunga mångkulturens lov blir allt mer isolerade i sin övertygelse om dess förtjänster.
Trots att det mångkulturella experimentet i Västeuropa faller sönder i allt snabbare takt så kan man inte räkna med att den ovan nämnda kadern kommer att acceptera den nya verkligheten. I själva verket finns det gott om exempel på motsatsen. Inte bara deras prestige står på spel utan även deras inkomster och privilegier hänger på att ideologin består. Då tolereras ingen opposition, hur konstruktiv och välgrundad den än är. Graden av kätteri är irrelevant, ursinnet är alltid detsamma.
Man skulle givetvis kunna låta denna kader hållas i väntan på att de går i pension eller dör av. Det riskerar att bli en lång väntan och tiden håller på att rinna ut. På bara tio år har Sverige gått från kostsam oreda till att man på vissa platser kan skymta inbördeskrigets mekanismer. Tänker man den utvecklingen tio år framåt så blir resultatet en mardröm.
Eftersom dialog med palatstjänarna är meningslös så får man vända sig till dem som är beredda att lyssna. Det är en snabbt växande andel av befolkningen som har insett att man ljugit dem rakt upp i ansiktet i decennier. Ju mer mångkulturalisterna förlorar sitt problemformuleringsprivilegium ju mer uppenbart blir det just hur falsk deras ideologi är. I den processen kommer de att marginalisera sig själva när de tappar allt mer trovärdighet.
Vill man snabba på det förloppet så ska man inte försöka medla eller lirka med mångkulturalisterna utan elda på deras radikalisering så mycket som möjligt. Ju mer de hyllar Islam ju fler kommer att undra varför, ju mer de spyr galla över det svenska/danska desto fler retar de och ju mer de lovsjunger sig egen skattefinansierade förträfflighet ju fler vill dra ner dem från de höga hästarna.
Det finns med andra ord bättre förutsättningar än på länge att använda den falskhet som så länge varit deras styrka emot dem.
Allra underdånigast,
K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar