I SvD skriver Lars Berge om "arga vita män". Det är något fult att vara en arg vit man förstår man. Det är illa nog att vara vit och man, och man får absolut inte vara arg. Man ska skämmas, tiga still och betala skatter utan att fråga vad pengarna används till.
Själv är Berge förvisso vit och man men tacklar det genom att vara en avspänd vänsterkosmopolit med oikofobin som ledstjärna. Det är för övrigt den enda acceptabla formen av vit man. Det innebär att man reagerar med äckel inför allt som kan tolkas som "svenskt" och slentrianmässigt sätter stämpeln "nazist" "och "fascist" på de som ifrågasätter den rådande ordningen.
De han missade att nämna i sin kolumn om arga vita män är att de är lågutbildade, har sluttande panna, bor hemma hos mamma och har en styckad prostituerad i frysen.
Denna vetskap fyller vänsterkosmopoliten med en känsla av förträfflighet han annars behöver dra en lina kokain för att uppnå. Resten av världen må se en skenhelig Gollum, men han ser sig själv som den store vägvisaren som ska lönas för sina mödor.
Gollum fick ju sin ring till slut.
Kan för övrigt rekommendera Oskoreis observationer kring ovan nämnda journalist.
tisdag 30 november 2010
Svar till en läsare
I kommentarsfältet till en av mina bloggposter har en diskussion pågått några dagar mellan mig och Panem et Circenses (lat: bröd och skådespel). Även om vi står långt ifrån varandra åsiktsmässigt är synpunkterna han/hon lyfter fram så pass relevanta att jag besvarar den sista kommentaren med en egen bloggpost. Det gör det om inte annat mer lättläst än kommentarsfältet.
"panem et circenses sa...
Att man skulle rättfärdiga massinvandring på grunderna att det kanske någon gång i framtiden kan bli ekonomiskt fördelaktigt trots att all empiri pekar på motsatsen är inte bara tecken på sviktande verklighetuppfattning utan även moraliskt förkastligt.
Det senare för att det ger uttryck för en neokolonial syn på invandringen. Den kommer ofta till uttryck i liberala kretsar när man argumenterar för arbetskraftsinvandring*. Man vill importera billig arbetskraft som ska ta sig an skitgöra åt de övre samhällsklasserna. En samtida variant på Sydstaternas "house niggers" som ska se till att de välbärgade får all den service de vill ha till lägsta möjliga pris.
Den andra varianten på samma resonemang är att det finns all den där unika kompetensen därute som vi behöver. Datatekniker, läkare, ingenjörer, raketforskare och allt vad du vill. Även det är en kolonial cynism förklädd till välvilja. Blotta tanken på att svenska ekonomiska intressen ska ska plocka russinen ur den redan magra kakan i tredje världen är rent stötande. I själva verket bör Sverige uppmuntra och underlätta där det är möjligt för högutbildade i fattiga länder att stanna kvar där och göra nytta för sitt land och sitt folk.
2. Det där kan du inte tro på själv. Det är en av de groteskaste lögner som förts fram av vårt förljugna etablissemang. Den anmälda våldsbrottsligheten har fyrdubblats sedan 1975 och att påstå att det begicks en massa mord, våldtäkter och rån (etc) som aldrig kom till kännedom är rena lysenkoismen. Det finns för övrigt inga hållbara bevis för ökad anmälningsbenägenhet på makronivå, möjligtvis med undantag för åsiktsbrott där folk känner sig "kränkta".
Hur det i ditt sista stycke skulle kunna leda till ökad risk för militära konflikter i om vi skärper gränskontrollerna är en gåta för mig. Att hindra att Sverige blir en fristad för terrorister och kriminella borde rimligtvis minska spänningar med våra grannar och inte öka dem. Som du säkert minns så var Ryssland irriterat för några år sedan för att vi lät tjetjenska terrorister verka ohindrat i Sverige, inte för att vi skulle ha stoppat dem vid gränsen.
* Detta trots att det var nästan 400 000 utan riktigt arbete i oktober enligt Arbetsförmedlingen.
"panem et circenses sa...
- (1). En invandrare har en hög initial kostnadstopp, men är en långsiktig guldgruva för samhället. (2). Antalet utförda våldsbrott har stadigt MINSKAT sedan 50-talet (läs forskning och framsteg). Att antalet anmälda våldsbrott och sexualbrott har ökat är positivt då det beror på en ökad benägenhet från offrens sida att polisanmäla. De förslag som står i Valmanifestet är dels sådana som andra partier redan stödjer eller rent populistiska (mer pengar till X och till Y...) och så en del som är rent farligt. Att kräva hårdare gränskontroller, mindre internationella samarbeten osv är i längden ett utmärkt sätt att öka risken för militära konflikter i närområdet."
Att man skulle rättfärdiga massinvandring på grunderna att det kanske någon gång i framtiden kan bli ekonomiskt fördelaktigt trots att all empiri pekar på motsatsen är inte bara tecken på sviktande verklighetuppfattning utan även moraliskt förkastligt.
Det senare för att det ger uttryck för en neokolonial syn på invandringen. Den kommer ofta till uttryck i liberala kretsar när man argumenterar för arbetskraftsinvandring*. Man vill importera billig arbetskraft som ska ta sig an skitgöra åt de övre samhällsklasserna. En samtida variant på Sydstaternas "house niggers" som ska se till att de välbärgade får all den service de vill ha till lägsta möjliga pris.
Den andra varianten på samma resonemang är att det finns all den där unika kompetensen därute som vi behöver. Datatekniker, läkare, ingenjörer, raketforskare och allt vad du vill. Även det är en kolonial cynism förklädd till välvilja. Blotta tanken på att svenska ekonomiska intressen ska ska plocka russinen ur den redan magra kakan i tredje världen är rent stötande. I själva verket bör Sverige uppmuntra och underlätta där det är möjligt för högutbildade i fattiga länder att stanna kvar där och göra nytta för sitt land och sitt folk.
2. Det där kan du inte tro på själv. Det är en av de groteskaste lögner som förts fram av vårt förljugna etablissemang. Den anmälda våldsbrottsligheten har fyrdubblats sedan 1975 och att påstå att det begicks en massa mord, våldtäkter och rån (etc) som aldrig kom till kännedom är rena lysenkoismen. Det finns för övrigt inga hållbara bevis för ökad anmälningsbenägenhet på makronivå, möjligtvis med undantag för åsiktsbrott där folk känner sig "kränkta".
Hur det i ditt sista stycke skulle kunna leda till ökad risk för militära konflikter i om vi skärper gränskontrollerna är en gåta för mig. Att hindra att Sverige blir en fristad för terrorister och kriminella borde rimligtvis minska spänningar med våra grannar och inte öka dem. Som du säkert minns så var Ryssland irriterat för några år sedan för att vi lät tjetjenska terrorister verka ohindrat i Sverige, inte för att vi skulle ha stoppat dem vid gränsen.
* Detta trots att det var nästan 400 000 utan riktigt arbete i oktober enligt Arbetsförmedlingen.
lördag 27 november 2010
Absurd diskussion
Det är märkligt hur det över huvud taget kan vara en fråga att människor som vistas illegalt i landet ska få sjukvård på skattebetalarnas bekostnad. De har lika lite rätt till det som de har rätt att lyfta bidrag eller rösta i våra val. Om en akut situation uppkommer kan de få vård, en räkning på vad det kostat och sedan skyndsamt överlämnas till polis för utvisning.
De som tycker att det är orättvist att de måste betala för vård de ändå inte har rätt till kan ju starta en förening som står för dessa kostnader. Det skulle vara något man kan respektera, istället för skenhelig "humanism" som vi andra får betala för.
fredag 26 november 2010
Ett problem det inte längre går att blunda inför
En moderat riksdagsledamot skriver på SvD:s debattsida om att den radikala islamismen utgör ett hot som måste bekämpas. Det är välkommet att en representant för det största regeringspartiet medger att det finns ett problem.
När andra (gissa vilka) skriver debattartiklar på samma tema brukar det bli ett ramaskri. Kanske måste Madeleine Grive nu även be Amir Adan hålla för öronen under poesifestivalen? I slutänden är det nog enklast om Grive håller för sina egna öron ju mer bruset från verkligheten tränger sig på.
Om nu moderaterna till syvende och sist skulle ansluta sig till Adans analys så kanske de bör syna sitt eget parti? Till exempel riksdagsledamoten Abdirisak Waberi. Bara en tanke.
Amir Adan förtjänar ändå en eloge för att han lyfter frågan.
När andra (gissa vilka) skriver debattartiklar på samma tema brukar det bli ett ramaskri. Kanske måste Madeleine Grive nu även be Amir Adan hålla för öronen under poesifestivalen? I slutänden är det nog enklast om Grive håller för sina egna öron ju mer bruset från verkligheten tränger sig på.
Om nu moderaterna till syvende och sist skulle ansluta sig till Adans analys så kanske de bör syna sitt eget parti? Till exempel riksdagsledamoten Abdirisak Waberi. Bara en tanke.
Amir Adan förtjänar ändå en eloge för att han lyfter frågan.
torsdag 25 november 2010
Aftonbladets oavsiktliga komik
Jag har skrivit det förr men det tål att upprepas. Drevet mot Sverigedemokraterna efter valet är rent groteskt. Innan valet kunde man förledas att tro att det som pågick i valrörelsen var groteskt, men det var bara uppvärmningen inför den masspsykos som följde.
Men groteskt kan också vara kul. Förvisso avsiktligt hos de som står för komiken men ändå. Idag är det Aftonbladet som har gjort en analys av ett foto taget när Jimmy Åkesson skakade hand med kungen igår kväll. Det för tankarna till forna tiders kremlologi när analytiker drog långtgående slutsatser om politiska skeenden i högsta sovjet baserat på Brezhnevs val av hatt under första majparaden och så vidare. Aftonbladet brukar ju kallas Pravda så de kommer kanske naturligt för dem att axla den manteln?
Man kommer -givetvis- fram till att kungen ogillar Åkesson och i förlängningen även Sverigedemokraterna. För även om redaktionen på Aftonbladet består av en samling republikanska vänsterbrackor och några tokkommunister så är det tydligen angeläget för dem att etablissemanget håller ihop mot SD.
Således har man låtit en kroppsspråksexpert analysera fotot. Marie-Louise Zeisig är i själva verket sångpedagog, men nu är det kanske inte faktiskt expertis man är ute efter som ett visst resultat. Ändamålet helgar medlen.
Enligt Zeisig så både morrar och blänger kungen åt Åkesson, såklart. Nu redovisas inte hur många foton som togs vid tillfället, andra omständigheter, vem kungen skakat hand med innan och vad de sa till varandra och så vidare. Det är inte relevant. Det skulle i själva verket stjälpa artikeln och är därför noga utelämnat.
Nu ska vi inte bli arga på Aftonbladet. De gör så gott de kan och det är ju som bekant inte så mycket. Passa istället på att få dig ett gott skratt åt vad som går i tryck i propagandans tjänst.
Aftonbladet
Men groteskt kan också vara kul. Förvisso avsiktligt hos de som står för komiken men ändå. Idag är det Aftonbladet som har gjort en analys av ett foto taget när Jimmy Åkesson skakade hand med kungen igår kväll. Det för tankarna till forna tiders kremlologi när analytiker drog långtgående slutsatser om politiska skeenden i högsta sovjet baserat på Brezhnevs val av hatt under första majparaden och så vidare. Aftonbladet brukar ju kallas Pravda så de kommer kanske naturligt för dem att axla den manteln?
Man kommer -givetvis- fram till att kungen ogillar Åkesson och i förlängningen även Sverigedemokraterna. För även om redaktionen på Aftonbladet består av en samling republikanska vänsterbrackor och några tokkommunister så är det tydligen angeläget för dem att etablissemanget håller ihop mot SD.
Således har man låtit en kroppsspråksexpert analysera fotot. Marie-Louise Zeisig är i själva verket sångpedagog, men nu är det kanske inte faktiskt expertis man är ute efter som ett visst resultat. Ändamålet helgar medlen.
Enligt Zeisig så både morrar och blänger kungen åt Åkesson, såklart. Nu redovisas inte hur många foton som togs vid tillfället, andra omständigheter, vem kungen skakat hand med innan och vad de sa till varandra och så vidare. Det är inte relevant. Det skulle i själva verket stjälpa artikeln och är därför noga utelämnat.
Nu ska vi inte bli arga på Aftonbladet. De gör så gott de kan och det är ju som bekant inte så mycket. Passa istället på att få dig ett gott skratt åt vad som går i tryck i propagandans tjänst.
Aftonbladet
Från broderskap till kollaboratörer
Det rapporteras att Broderskapsrörelsen inte längre ska vara kristen utan omfatta "alla" trosinriktningar. Med alla avses förstås Islam. Med tanke på att man sedan länge varit helt avkristnade, om de nu någonsin varit kristna då socialism och Kristendom är oförenligt (socialismen är per definition gudsförnekande), så har man istället lagt energin på att krusa för Hamaz och andra militanta islamistorganisationer.
Det är med andra ord inte svenska judar de hoppas locka nu. Eller hinduer, eller buddister och absolut inte ortodoxa eller katoliker som ofta har en mer nykter syn på vad islamisering innebär.
Det är i och för sig bra att broderskapsrörelsen anpassar sin formalia till sina åsikter. Nu kan det inte längre råda något tvivel om i vems sold de står.
I det korta loppet kommer dessa medlöpare och dhimmis säkert tjäna på att öppna upp för islamister. Problemen för dem kommer infinna sig när de inte längre fyller någon funktion som nyttiga idioter för sina nyfunna vänner. Historien är full av exempel på hur det kan gå.
SvD, Dagen, DN,
Dagen
Det är med andra ord inte svenska judar de hoppas locka nu. Eller hinduer, eller buddister och absolut inte ortodoxa eller katoliker som ofta har en mer nykter syn på vad islamisering innebär.
Det är i och för sig bra att broderskapsrörelsen anpassar sin formalia till sina åsikter. Nu kan det inte längre råda något tvivel om i vems sold de står.
I det korta loppet kommer dessa medlöpare och dhimmis säkert tjäna på att öppna upp för islamister. Problemen för dem kommer infinna sig när de inte längre fyller någon funktion som nyttiga idioter för sina nyfunna vänner. Historien är full av exempel på hur det kan gå.
SvD, Dagen, DN,
Dagen
onsdag 24 november 2010
Hysteriska muppar: kulturvänstern
Allt medan militanta islamister gång på gång avslöjas med komplotter, terrorhot och mordplaner så är vår kulturvänster fast i en förnekelse som skulle kunna sysselsätta hela psykologikonferenser. Det finns inga problem med islamism, jihadism, massinvandring eller ghettoiseringen av våra städer. Problemet är de som påtalar problemet. Efter valet är det förstås Sverigedemokraterna som är huvudmål för deras raseri och i andra hand de olydiga väljare som röstade på dem.
Stockholms Poesifestival är ett av de senaste exemplen. Batikhäxan och tillika arrangör Madeleine Grive tar ett nytt djärvt grepp och kopplar ihop Sverigedemokraterna med nazism. Påhittigt så det förslår. Idag var hon med i P1 och levererade en strid ström av floskler, men om jag ska välja en favorit så är det proklamationen att hon är "intolerant mot intoleransen". Börjar hon då månne med sig själv? Hon är ju enligt egen utsago intolerant, mot de som enligt hennes definition är intoleranta men ändå? Det kan väl inte finnas bra intolerans?
Eller är hon som så många andra i kulturvänstern så perfekt att alla speglar rämnar när de kommer in i rummet? Speglarna skulle ju ändå inte kunna göra dem rättvisa. Man behöver då inte fundera över sina egna tillkortakommanden, bara andras.
På SvD Brännpunkt rasar ett antal studieförbund över att SD inte vill ge offentliga medel till det islamiska studieförbundet Ibn-Rushd. Artikeln är bara indignerat snömos, men om det något även jag ska kritisera SD för så är det att de begränsar kravet på indragna medel till Ibn-Rushd. Även Folkbildningsförbundet, ABF, Folkuniversitetet, Medborgarskolan, Kulturens Bildningsverksamhet, Sensus, Studieförbundet Bilda, Studieförbundet Vuxenskolan och Studiefrämjandet borde fortsättningsvis få finansiera sig själva. Appeasement och medlöperi ska inte bekostas med skattemedel.
Allt deras koketterande till trots så kan kulturvänstern aldrig förneka sig. När det får mothugg går de från snorkiga dilettanter till rasande lynchpöbel för att allt som oftast avsluta med neurotisk självömkan över att det finns de som tycker annorlunda.
SMP, Studio Ett, SvD, Aftonbladet
Stockholms Poesifestival är ett av de senaste exemplen. Batikhäxan och tillika arrangör Madeleine Grive tar ett nytt djärvt grepp och kopplar ihop Sverigedemokraterna med nazism. Påhittigt så det förslår. Idag var hon med i P1 och levererade en strid ström av floskler, men om jag ska välja en favorit så är det proklamationen att hon är "intolerant mot intoleransen". Börjar hon då månne med sig själv? Hon är ju enligt egen utsago intolerant, mot de som enligt hennes definition är intoleranta men ändå? Det kan väl inte finnas bra intolerans?
Eller är hon som så många andra i kulturvänstern så perfekt att alla speglar rämnar när de kommer in i rummet? Speglarna skulle ju ändå inte kunna göra dem rättvisa. Man behöver då inte fundera över sina egna tillkortakommanden, bara andras.
På SvD Brännpunkt rasar ett antal studieförbund över att SD inte vill ge offentliga medel till det islamiska studieförbundet Ibn-Rushd. Artikeln är bara indignerat snömos, men om det något även jag ska kritisera SD för så är det att de begränsar kravet på indragna medel till Ibn-Rushd. Även Folkbildningsförbundet, ABF, Folkuniversitetet, Medborgarskolan, Kulturens Bildningsverksamhet, Sensus, Studieförbundet Bilda, Studieförbundet Vuxenskolan och Studiefrämjandet borde fortsättningsvis få finansiera sig själva. Appeasement och medlöperi ska inte bekostas med skattemedel.
Allt deras koketterande till trots så kan kulturvänstern aldrig förneka sig. När det får mothugg går de från snorkiga dilettanter till rasande lynchpöbel för att allt som oftast avsluta med neurotisk självömkan över att det finns de som tycker annorlunda.
SMP, Studio Ett, SvD, Aftonbladet
Det senaste sveket
Idag drevs en ny grundlag igenom. Först på sistone har det uppmärksammats vad som sker igenom i smyg. Etablissemangets agerande är logisk efter valnederlaget i Eurofrågan, man tar inte risken att låta folket bestämma genom en folkomröstning, vilket annars borde vara självklart när det gäller en grundlagsändring.
Det gör inte deras agerande mindre smutsigt, med det är linje med deras cyniska ambition att göra Sverige en till trälstat styrd av autokraterna i Bryssel. Det är ett öde som väntar alla Europas folk om våra makteliter får de vill.
Även om det som skett idag kan ses som ytterligare en seger för det smygande tyranniet så finns det hopp. Nyligen gjorde holländsk TV en intervju med EU-kritiske Nigel Farage som tror att EU kan ha tagit död på sig själv inom tio år.
Han avslutar också med ett viktigt påpekande, att det är inte nomenklaturan i Bryssel som ska lastas för det som pågår. Den är som den är, man kan inte lasta en krokodil för att den äter upp allt och alla. Det är våra egna karriärpolitiker som som svikit sina folk och det är de som måste röstas bort.
SvD, SvD, SvD, DN, Sydsvenskan, GP, SMP
DN
Det gör inte deras agerande mindre smutsigt, med det är linje med deras cyniska ambition att göra Sverige en till trälstat styrd av autokraterna i Bryssel. Det är ett öde som väntar alla Europas folk om våra makteliter får de vill.
Även om det som skett idag kan ses som ytterligare en seger för det smygande tyranniet så finns det hopp. Nyligen gjorde holländsk TV en intervju med EU-kritiske Nigel Farage som tror att EU kan ha tagit död på sig själv inom tio år.
Han avslutar också med ett viktigt påpekande, att det är inte nomenklaturan i Bryssel som ska lastas för det som pågår. Den är som den är, man kan inte lasta en krokodil för att den äter upp allt och alla. Det är våra egna karriärpolitiker som som svikit sina folk och det är de som måste röstas bort.
SvD, SvD, SvD, DN, Sydsvenskan, GP, SMP
DN
fredag 19 november 2010
Svensk?
En svensk har gjutit martyrdöden i Irak i sin kamp för Islam. Tidningarna kan inte nog understryka detta, det svenska alltså.
Fast det var inte en svensk utan en invandrad tunisier. Så varför detta maniska upprepande att han var svensk? På samma sätt som det enligt media är "svenskar" som strider i Somalia och "svenskar" som fastnade i Libanon för några år sedan i den senaste drabbningen mellan Israel och Hizbolla.
I andra fall brukar det vara så oerhört viktigt att framhålla invandrares särart och hur berikande det är, men så fort de ställer till sattyg eller kostnader så ska de rask framställas som rotmosmumsande knätofsfantaster från Örkelljunga.
Men de är ju inte det. Orsaken till att man går med i Dawlat al-’Iraq al-Islamiyya är just att man INTE är svensk. De flesta etniska svenskar får du inte ens in i en kyrka annat än på deras egen begravning, än mindre i en moské och absolut inte på självmordsuppdrag i Irak eller Somalia.
I detta gränsar den politiskt korrekta förljugenheten till det rent sjukliga. I grund och botten är detta förstås resultatet av en rabiat rasism, vilket alltid har varit mångkulturalismens egentliga natur. Var de så ointresserade av etnicitet och ursprung som de påstår skulle de aldrig göra sig sådant besvär att mörklägga när det går snett.
SvD, SvD, DN, HD,
SvD
Fast det var inte en svensk utan en invandrad tunisier. Så varför detta maniska upprepande att han var svensk? På samma sätt som det enligt media är "svenskar" som strider i Somalia och "svenskar" som fastnade i Libanon för några år sedan i den senaste drabbningen mellan Israel och Hizbolla.
I andra fall brukar det vara så oerhört viktigt att framhålla invandrares särart och hur berikande det är, men så fort de ställer till sattyg eller kostnader så ska de rask framställas som rotmosmumsande knätofsfantaster från Örkelljunga.
Men de är ju inte det. Orsaken till att man går med i Dawlat al-’Iraq al-Islamiyya är just att man INTE är svensk. De flesta etniska svenskar får du inte ens in i en kyrka annat än på deras egen begravning, än mindre i en moské och absolut inte på självmordsuppdrag i Irak eller Somalia.
I detta gränsar den politiskt korrekta förljugenheten till det rent sjukliga. I grund och botten är detta förstås resultatet av en rabiat rasism, vilket alltid har varit mångkulturalismens egentliga natur. Var de så ointresserade av etnicitet och ursprung som de påstår skulle de aldrig göra sig sådant besvär att mörklägga när det går snett.
SvD, SvD, DN, HD,
SvD
Livstid ska vara livstid
Jag har aldrig förstått poängen med att grova brottslingar ska släppas ut bara för att de vill det. Nu är det polismördaren Jackie Arklöv (och hans kumpan Tony Olsson, numera Byström) som som vill få sitt livstidsstraff omvandlat till tidsbestämt. Om man ska gå på tidigare erfarenheter som med polismörderskan Annika Österberg brukar det betyda att de släpps ut strax därefter.
I SvD:s artikel uppges att Arklöv ska ha förändrats i fängelset, han är "inte längre så aggressiv". Inte lika mycket som förut tydligen, när han mördade och torterade människor. Det är väl bra, men var hamnar vi rent praktiskt? Vid ett nytt bankrån skulle han bara skjuta poliser i knäna?
Återfallsrisken beskrivs också som låg. Det är en skillnad mellan låg och obefintlig. Har man gjort sig skyldig till de saker Arklöv och Olsson har så ska återfallsrisken vara noll.
Visst är alla framsteg välkomna, men förändrar det något rörande brotten han begått? Två av Arklövs offer är fortfarande döda och kommer så förbli mycket länge, om man ska tro vetenskapen. Det går aldrig att få ogjort.
Påföljden ska spegla brottets art och gravhet, inte dagsformen hos den dömde. Det är dags att jaga ut batikhäxor och velourtroll ur rättsväsende och kriminalvård och återinföra straffsatser som speglar det samhälle vi har idag, vilket skulle innebära en avsevärd skärpning av påföljderna.
Tillägg 2010-12-10: En artikel i SvD om Arklövs begäran om tidbegränsning av straffet till Örebro tingsrätt. Bilden ges av att han har förändrats. Det skulle ju vara bra. Å andra sidan brukar alla banditer som ser möjligheten att komma ut lova att de ska vara helgon framöver.
När man läser artikeln slås man av vilka enorma resurser som spenderats på Arklöv. Det vore intressant med en artikel där man redogör vad samhället gjort för offrens familjer den här tiden. Har de kontaktpersoner? Juridiska ombud som ska tillvarata deras intressen? Hör sig Fryshuset/Exit av till dem om frågar hur de mår? Får de hjälp av psykologer, doktorer och omkostnader betalda av samhället? Jag hoppas det.
SvD, Sydsvenskan, Dagen, GP, SMP, DN
DN
I SvD:s artikel uppges att Arklöv ska ha förändrats i fängelset, han är "inte längre så aggressiv". Inte lika mycket som förut tydligen, när han mördade och torterade människor. Det är väl bra, men var hamnar vi rent praktiskt? Vid ett nytt bankrån skulle han bara skjuta poliser i knäna?
Återfallsrisken beskrivs också som låg. Det är en skillnad mellan låg och obefintlig. Har man gjort sig skyldig till de saker Arklöv och Olsson har så ska återfallsrisken vara noll.
Visst är alla framsteg välkomna, men förändrar det något rörande brotten han begått? Två av Arklövs offer är fortfarande döda och kommer så förbli mycket länge, om man ska tro vetenskapen. Det går aldrig att få ogjort.
Påföljden ska spegla brottets art och gravhet, inte dagsformen hos den dömde. Det är dags att jaga ut batikhäxor och velourtroll ur rättsväsende och kriminalvård och återinföra straffsatser som speglar det samhälle vi har idag, vilket skulle innebära en avsevärd skärpning av påföljderna.
Tillägg 2010-12-10: En artikel i SvD om Arklövs begäran om tidbegränsning av straffet till Örebro tingsrätt. Bilden ges av att han har förändrats. Det skulle ju vara bra. Å andra sidan brukar alla banditer som ser möjligheten att komma ut lova att de ska vara helgon framöver.
När man läser artikeln slås man av vilka enorma resurser som spenderats på Arklöv. Det vore intressant med en artikel där man redogör vad samhället gjort för offrens familjer den här tiden. Har de kontaktpersoner? Juridiska ombud som ska tillvarata deras intressen? Hör sig Fryshuset/Exit av till dem om frågar hur de mår? Får de hjälp av psykologer, doktorer och omkostnader betalda av samhället? Jag hoppas det.
SvD, Sydsvenskan, Dagen, GP, SMP, DN
DN
onsdag 3 november 2010
Taliban söker fru
Med den sanslösa logik som bara politiskt korrekt nyhetsförmedling kan uppvisa så rapporterar DN att "Kärleksinvandring till Sverige ökar".
År 2006 var det enligt artikeln 17322 personer som fick uppehållstillstånd för nyetablerad anknytning. Förra året var det 22534 personer. "Svenskar" som träffat kärleken utomlands gjorde det företrädesvis i Irak, Somalia och Thailand. Bara den sista kan antas innefatta svenskar, om man nu kan förmå sig att utsträcka det romantiska skimret till att omfatta det neokoloniala tilltaget att hämta en fru i tredje världen. Men högt upp på listan hittar vi även andra kärleksnästen som Iran, Kosovo och Serbien. Hubba hubba!
Det som groteskt kallas för kärleksinvandring är bara en av varianterna på människosmuggling i den enorma organiserade brottslighet som göder sig på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Man skickar hit ett ankare som får uppehållstillstånd och sedan tar man hit släkten eller andra hugade spekulanter som kan betala för sig.
Mer romantiskt än så är det inte.
År 2006 var det enligt artikeln 17322 personer som fick uppehållstillstånd för nyetablerad anknytning. Förra året var det 22534 personer. "Svenskar" som träffat kärleken utomlands gjorde det företrädesvis i Irak, Somalia och Thailand. Bara den sista kan antas innefatta svenskar, om man nu kan förmå sig att utsträcka det romantiska skimret till att omfatta det neokoloniala tilltaget att hämta en fru i tredje världen. Men högt upp på listan hittar vi även andra kärleksnästen som Iran, Kosovo och Serbien. Hubba hubba!
Det som groteskt kallas för kärleksinvandring är bara en av varianterna på människosmuggling i den enorma organiserade brottslighet som göder sig på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Man skickar hit ett ankare som får uppehållstillstånd och sedan tar man hit släkten eller andra hugade spekulanter som kan betala för sig.
Mer romantiskt än så är det inte.
tisdag 2 november 2010
Sverige HAR en tydlig opposition
Vänsterpartisten Ida Gabrielsson skriver på SvD Brännpunkt om att Sverige behöver en tydlig opposition. Då kan hon dra en suck av lättnad. Det finns redan en tydlig opposition, den heter Sverigedemokraterna.
Den slutsatsen kommer man till inte genom att studera Sverigedemokraterna, utan deras motståndare. Det neurotiska förmanandet från etablissemanget under valrörelsen vilket följdes av ett helt besinningslöst raseri efter valet talar sitt tydliga språk. I Sverige har vi nämligen en lika djupt rotad som osmaklig tradition av att mobba de som sticker ut.
Två bra exempel är August Strindberg och Vilhelm Moberg som båda fick betala höga pris för att de retade upp sin tids etablissemang. Medelmåttighetens tyranni lever och frodas och nu är det Sverigedemokraterna som är måltavla för deras ilska.
Avslutningsvis väckte en passage i Gabriellssons artikel några frågor.
"Ibland låter det nästan som att det skulle vara ett högstadium man talade om och inte Sveriges riksdag. Den som inte har på sig samma brallor som alla andra ska bli utfrysta. [...]"
Syftar Gabrielsson möjligtvis på partiledaren som vägrade dela sminkloge med en annan partiledare? Eller riksdagsledamöterna som låser dörrarna mot ett annat partis kansli så att deras rullstolsbundne riksdagsledamot inte kan ta sig fram? Eller samma partiaparatchniks som vägrar dela kopiatorer och gemensamma arbetsytor med de där från det där partiet man inte nämner vid namn?
Eller är det så att den mobbning och utfrysning som Gabrielssons partikamrater ägnar sig åt är helt i sin ordning, medan man skriker som en stucken gris när man själv inte får inbjudan till punschverandan?
Den slutsatsen kommer man till inte genom att studera Sverigedemokraterna, utan deras motståndare. Det neurotiska förmanandet från etablissemanget under valrörelsen vilket följdes av ett helt besinningslöst raseri efter valet talar sitt tydliga språk. I Sverige har vi nämligen en lika djupt rotad som osmaklig tradition av att mobba de som sticker ut.
Två bra exempel är August Strindberg och Vilhelm Moberg som båda fick betala höga pris för att de retade upp sin tids etablissemang. Medelmåttighetens tyranni lever och frodas och nu är det Sverigedemokraterna som är måltavla för deras ilska.
Avslutningsvis väckte en passage i Gabriellssons artikel några frågor.
"Ibland låter det nästan som att det skulle vara ett högstadium man talade om och inte Sveriges riksdag. Den som inte har på sig samma brallor som alla andra ska bli utfrysta. [...]"
Syftar Gabrielsson möjligtvis på partiledaren som vägrade dela sminkloge med en annan partiledare? Eller riksdagsledamöterna som låser dörrarna mot ett annat partis kansli så att deras rullstolsbundne riksdagsledamot inte kan ta sig fram? Eller samma partiaparatchniks som vägrar dela kopiatorer och gemensamma arbetsytor med de där från det där partiet man inte nämner vid namn?
Eller är det så att den mobbning och utfrysning som Gabrielssons partikamrater ägnar sig åt är helt i sin ordning, medan man skriker som en stucken gris när man själv inte får inbjudan till punschverandan?
måndag 1 november 2010
Mycket skrik för lite ull
I valrörelsen målade både de röd-gröna och alliansen upp en avgrund mellan sig där det stundade ett ödesval beroende på vem som fick makten. Båda blocken anklagade varandra för att vilja orsaka Sveriges snara undergång om de fick makten, och givetvis världens -och kanske kosmos- undergång om Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.
Besvikelsen hos etablissemanget efter valet över att väljarkåren inte röstade som de blev tillsagda har som bekant nått tonlägen där bara hundar kan höra dem, och en av de frågor där regeringen nu väntade ett nederlag var rörande Afghanistan. Det tycktes särskilt bekymmersamt att de röd-gröna skulle fälla regeringen med hjälp av SD. Sällan har prospektet för en politiskt opposition att få igenom sin politik varit så plågsam. Tydligen blev SD-fobin också övermäktig. Man bytte politik.
Avgrunden förvandlades till ett dike och dessutom ett ganska grunt sådant. Med ett pimpinett skutt kom både Mona och Maria över plötsligt var de där ideologiska skillnaderna inte så viktiga. Frågan infinner sig då om de någonsin var det?
Om man väljer att rösta på moderaterna eller sossarna eller deras comical sidekicks spelar i praktiken inte så stor roll då politiken i slutänden tycks bli densamma. Vi har haft "Alliansen" i fyra år, är det kanske dags för "Storalliansen" nu? Kanske rent av "Alla-mot-en-alliansen"?
SvD, DN
SVD
Besvikelsen hos etablissemanget efter valet över att väljarkåren inte röstade som de blev tillsagda har som bekant nått tonlägen där bara hundar kan höra dem, och en av de frågor där regeringen nu väntade ett nederlag var rörande Afghanistan. Det tycktes särskilt bekymmersamt att de röd-gröna skulle fälla regeringen med hjälp av SD. Sällan har prospektet för en politiskt opposition att få igenom sin politik varit så plågsam. Tydligen blev SD-fobin också övermäktig. Man bytte politik.
Avgrunden förvandlades till ett dike och dessutom ett ganska grunt sådant. Med ett pimpinett skutt kom både Mona och Maria över plötsligt var de där ideologiska skillnaderna inte så viktiga. Frågan infinner sig då om de någonsin var det?
Om man väljer att rösta på moderaterna eller sossarna eller deras comical sidekicks spelar i praktiken inte så stor roll då politiken i slutänden tycks bli densamma. Vi har haft "Alliansen" i fyra år, är det kanske dags för "Storalliansen" nu? Kanske rent av "Alla-mot-en-alliansen"?
SvD, DN
SVD
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
