När samhällskontraktet upplöses

Om mångkulturens misslyckande lyftes fram i de föregående bloggposterna rörande kravallerna i England så kan den politiskt korrekte nu glädjas åt -och gör det säkert- att det etniskt engelska bottenskrapet vågat sig fram ur sina hålor och plundrar, vandaliserar och misshandlar med lika stor iver som de svarta gängen föregående kvällar.

Grunden för statens legitimitet är våldsmonopolet. Det används för att upprätthålla lagar och skydda medborgare och samhälle. I Storbritannien precis som i övriga Västeuropa urholkas den legitimiteten allt mer varje gång samhället visar sig oförmöget att fullgöra det mest grundläggande kontraktet mellan samhälle och medborgare. Istället har man i decennier anpassat systemet efter kriminella, parasiter och andra missdådare.

Konsekvenserna kan man se ikväll på brittisk TV. I pöbelns spår bildas medborgargarden och rena försvarszoner sätts upp i vissa områden. Kaviarvänstern kommer säkert att förfasas över att det finns de som vägrar bli offer och som vanligt dra fel slutsatser. Men problemet är inte att folk försvarar sig mot kriminellt patrask, problemet är att man helt tappat tilliten till samhällets förmåga att göra det. Med det försvinner en mycket viktig gemenskap.

Andra aktörer kommer att kliva in i samhällets ställe. Det kan baseras på delade politiska värderingar (radikala grupper på höger och möjligtvis även vänsterkanten), gemensamma ekonomiska intressen (affärsinnehavare, andra som vill skydda sin egendom) etniska och religiösa intressen (t ex sikherna som bildat försvarsmur kring sitt tempel ikväll) och alla regler för våldsanvändning kommer att upplösas.

Hur långt det kommer att gå den här gången återstår att se. När den patetiska svenska dialogpolisen tycker att brittiska polisen borde spela gitarr och sjunga Kumbaja för banditerna medan de bränner och plundrar så är det verkliga problemet återhållsamheten med våld från samhällets sida.

Även ett omfattande och rent av dödligt våld från våldsmonopolets sida har långt större förutsättningar att hålla sig inom vissa ramar och sedan trappa ner än anarki som får sitt eget liv.


svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn
SVD, AB