Några reflektioner rörande Libyen

Det här blir ingen riktig bloggpost, snarare några stödord att ha i åtanke för den som är intresserad av vad som pågår i Libyen.

Regimen kanske är slagen men det är inte synonymt med att rebellerna har vunnit. Varför tror alla [i media] att det är över?

Var har Khamibrigaden tagit vägen? Khadaffis elitstyrkor har tidigare varit bra på att lägga bakhåll för snabbt framryckande rebeller, förbereder man ett urbant gerillakrig för att skapa maximalt kaos? NATO får svårt att bomba och rebellerna tappar ansiktet.

Slutstriden står inte i Tripoli. Slutstriden står i Sirte och Sabha. Blir den utdraget kommer det inte vara en slutstrid alls, utan början på nästa fas i kriget.

Uppgifter finns att rebellerna inlett en belägring av Sirte. Man ska ha  skurit av el och förnödenheter till befolkningen i staden. Kommer NATO att bomba rebellerna nu? (Retorisk fråga)

Ju längre Khadaffisidan kan dra ut på det här ju större möjligheter har de att fortsätta vara en maktfaktor i Libyen. Fortsatt krig och kaos är deras bästa vän under rådande omständigheter. Det kan möjligtvis undvikas om rebellerna kan köpa över de bestående elementen (immunitet/maktdelning) ur den gamla regimen minus familjen K.

Intressanta paralleller för att bygga hypotetiska scenarion utifrån: Somalia 1991 och Afghanistan 1992. Irak 2003 är mindre intressant med reservation för hur den kommande regimen tänker behandla resterande delar av den gamla. Avbathifieringen av den irakiska statsapparaten blev som bekant startskottet på det blodiga inbördeskrig som rasade som intensivast i Irak 2003-2008.

Med detta önskar jag alla en god natts sömn.

Allra underdånigast,
K

svt expr dn svt gp expr svd svd dn dn dn svt
ab,  E24, dagen, dn