Det rapporteras att Schweiz ska köpa JAS 39 Gripen. Det är en stor affär och ger en viktiga inkomster och arbetstillfällen under de kommande åren som annars verkar gå mot ekonomiskt mörker.
Det är dock de inledande kommentarerna till affären från schweiziskt håll som är intressanta och känns symptomatiska för Sverige av idag. Gripen valdes inte för att den var bäst, den valdes för att den var okej, framför allt priset. Schweiz har få krigshot på horisonten och kan i den bemärkelsen nöja sig med en andrasortering.
När andra världskriget tog slut var schweizerfrancen och den svenska kronan lika mycket värda. När det här skrivs får man betala 7:52 kr för 1 schweizerfranc. Det speglar också utvecklingen i våra länder.
Sverige och Schweiz placerades under en stor del av efterkrigstiden in i samma fack av omvärlden. Små, harmoniska, välskötta, neutrala (även om det i Sveriges fall till stor del var skitprat) och världsledande i det de företog sig. Det räcker att förstrött bläddra i även en av våra mer politiskt korrekta dagstidningar så är det uppenbart Sverige inte längre är kvar i det facket. Följer man regimkritiska bloggar som Avpixlat så inser man att vi snart inte ens kommer tillhöra andrasorteringen tack vare vårt etablissemang, vars inkompetens tagit sig närmast bibliska proportioner.
Så när schweizarna med nära nog ett beklagande väljer JAS Gripen för vi är ju i alla fall prisvärda och de räknar ändå inte med att behöva använda den i vredesmod så uppfattar undertecknad det som en träffande kommentar om Sverige av idag.
Med det sagt är det ändå glädjande att de valde Gripen.
Tillägg: Artiklar rörande gripenaffären ur Neue Zürcher Zeitung och 20 Minuten, två av Schweiz största tyskspråkiga tidningar.
DN, DN, AB, GP, Exp,
onsdag 30 november 2011
lördag 26 november 2011
Hesa av att ropa på vargen?
Media gör vad de kan för att leta skandaler och vinkla allt så ofördelaktigt som möjligt rörande Sverigedemokraterna under deras landsdagar, men verkar det inte lite avslaget? Om man väger in att medias favoritdramaturgi oavsett ämne inkluderar konflikt och övertydlig mimik så har de varit rätt behärskade ändå i rapporteringen.
Inte på något sätt opartiska och objektiva, men heller inte lika Cujogalna som halvåret efter valet. När det värsta man kan uppbåda i skrivande är stund är att blåsa upp en miss i röstningsproceduren till "pinsamt kaos" så är det svårt att uppbåda något större intresse. Aftonbladet drar i och för sig paralleller till apartheid när man ska beskriva principprogrammet men missar referensen till Tredje Riket, något som undertecknad trodde var obligatoriskt för den här typen rapportering.
Kanske hämtar de bara andan inför nästa koprolaliska utbrott, eller också är de hesa efter övertonerna i somras i samband med terrordåden i Norge. Den som lever får se.
Allra underdånigast,
K
DN, DN, DN, DN,
GP, GP, Dagen,
Inte på något sätt opartiska och objektiva, men heller inte lika Cujogalna som halvåret efter valet. När det värsta man kan uppbåda i skrivande är stund är att blåsa upp en miss i röstningsproceduren till "pinsamt kaos" så är det svårt att uppbåda något större intresse. Aftonbladet drar i och för sig paralleller till apartheid när man ska beskriva principprogrammet men missar referensen till Tredje Riket, något som undertecknad trodde var obligatoriskt för den här typen rapportering.
Kanske hämtar de bara andan inför nästa koprolaliska utbrott, eller också är de hesa efter övertonerna i somras i samband med terrordåden i Norge. Den som lever får se.
Allra underdånigast,
K
DN, DN, DN, DN,
GP, GP, Dagen,
torsdag 24 november 2011
Självsanering
Ledaren för Brödraskapet har blivit ihjälskjuten i Malmö. På något teoretiskt plan ska man förstås beklaga detta, men eftersom verkligheten är att brottsligheten blir allt grövre och mer omfattande för varje år (av en händelse i samma takt som massinvandringen), polisen inte mäktar med och när de gör det så har vi ett rättssystem vars påföljder är anpassat efter Dunder-Karlsson och inte ett blodtörstigt klanvälde så är banditernas uppgörelser sinsemellan ett av få sätt att plocka dem ur cirkulation.
Det här ska inte tolkas som att undertecknad tycker det är den optimala metoden att hantera den eskalerande brottsligheten. Det är i själva verket ännu ett bevis på vårt politiska etablissemangs monumentala misslyckande med kriminalpolitiken.
Men det är ändå inte något skäl att spilla krokodiltårar över Alex Akbar Gara Mohammad. En bandit mindre.
Länk till civilförsvaret.
DN, GP,
Det här ska inte tolkas som att undertecknad tycker det är den optimala metoden att hantera den eskalerande brottsligheten. Det är i själva verket ännu ett bevis på vårt politiska etablissemangs monumentala misslyckande med kriminalpolitiken.
Men det är ändå inte något skäl att spilla krokodiltårar över Alex Akbar Gara Mohammad. En bandit mindre.
Länk till civilförsvaret.
DN, GP,
fredag 18 november 2011
Den storsvenska vänstern
Via Avpixlat hittade jag Johan Hakelius läsvärda artikel om de två terrormisstänkta svenskarna i Etiopien. En intressant detalj i sammanhanget är hur den annars militant kosmopolitiska medievänstern blir lika militant storsvensk när en svensk hamnar i klameri i med rättvisan utomlands. Åtminstone om det svensk av en schattering de värnar om såsom kriminella, vänsterintellektuella och sexuellt avvikande om det är av rätt sort.
De bara måste vara oskyldiga för att de är svenskar och det andra landets rättssystem bara måste vara korrupt och odugligt. Svenskar är nämligen progressiva, världsvana och allmänt helylle och därför måste de vara oskyldiga och offer för en konspiration.
Men när man tittar närmare på fall som Annika Östberg, Calle Jonsson eller de aktuella journalisterna så visar det sig snabbt att det finns ytterst få skäl att hävda deras oskuld. Det enda allmänintresset är att se till att de får en rättvis rättegång, men är de skyldiga finns det ingen anledning att lyfta ett finger för att få hem dem.
De bara måste vara oskyldiga för att de är svenskar och det andra landets rättssystem bara måste vara korrupt och odugligt. Svenskar är nämligen progressiva, världsvana och allmänt helylle och därför måste de vara oskyldiga och offer för en konspiration.
Men när man tittar närmare på fall som Annika Östberg, Calle Jonsson eller de aktuella journalisterna så visar det sig snabbt att det finns ytterst få skäl att hävda deras oskuld. Det enda allmänintresset är att se till att de får en rättvis rättegång, men är de skyldiga finns det ingen anledning att lyfta ett finger för att få hem dem.
onsdag 16 november 2011
Svavel istället för myrra
Det rapporteras att dödsannonsen för de två små barn som mördades av sin mor i Sigtuna i september har väckt starka reaktioner:
”Vila i frid mina älskade änglar tills vi ses igen i himlen. Puss och kram från er älskade Mamma och Pappa”.
Om deras mamma verkligen tror på himlen så borde hon också veta att det är inte där barnamördare hamnar.
SvD,
”Vila i frid mina älskade änglar tills vi ses igen i himlen. Puss och kram från er älskade Mamma och Pappa”.
Om deras mamma verkligen tror på himlen så borde hon också veta att det är inte där barnamördare hamnar.
SvD,
tisdag 15 november 2011
Börjar luften gå ur SD-hatarna?
Aftonbladet har en artikel där man ondgör sig över att Jimmy Åkesson är inbjuden till lunch med kungafamiljen, något alla partiledare i riksdagen är. Att Pravdas mobbarreflex sitter i är inget nytt, men verkar de inte lite tröttare än vanligt? Nästan lite resignerade?
Man får ha viss förståelse om de känner sig både hesa och modlösa, för det senaste årets hatkampanj mot SD i media har gett dem noll och intet. Istället har SD vuxit i de flesta opinionsundersökningar.
I rättvisans namn ska påpekas att de fått manegen krattad åt sig, inte bara av de skränande orcherna i media utan lika mycket av Fredrik n' Friends i regeringen, för att inte tala om Håkan Juholt och den imploderande Socialdemokratin. Det är nästan så man oroar sig för om det kan hålla i sig hela vägen till nästa val? Någon gång borde väl även systemets megafoner och aparatchniks börja lära av sina egna misstag?
Man får ha viss förståelse om de känner sig både hesa och modlösa, för det senaste årets hatkampanj mot SD i media har gett dem noll och intet. Istället har SD vuxit i de flesta opinionsundersökningar.
I rättvisans namn ska påpekas att de fått manegen krattad åt sig, inte bara av de skränande orcherna i media utan lika mycket av Fredrik n' Friends i regeringen, för att inte tala om Håkan Juholt och den imploderande Socialdemokratin. Det är nästan så man oroar sig för om det kan hålla i sig hela vägen till nästa val? Någon gång borde väl även systemets megafoner och aparatchniks börja lära av sina egna misstag?
måndag 14 november 2011
Demokratiförakt och självbedrägerier
Berlusconis avgång och Mario Montis tillträde beskrivs runt om i svensk media som att det faktiskt skulle innebära en förändring. Att fästa så stora förhoppningar till en före detta EU-aparatchnik är önsketänkande. Att han ingått i politbyrån EU-kommissionen gör ingen skillnad, inte till det bättre i alla fall. Monti är en produkt av ett system som i högsta grad är medskyldigt till den uppkomna situationen. Det är utifrån de premisserna man ska ställa sina förväntningar.
Aversionen mot Berlusconi i svensk media gör att man heller inte inser att det inte finns några trovärdiga alternativ till honom. Eller tror de på fullt allvar att den italienska oppositionen med det största kommunistpartiet i Europa kommer att gå till val på nedskärningar i pensioner och försämrade anställningsvillkor?
I bästa fall kan Montis övergångsregering trampa vatten i väntan på en ny regering som med största sannolikhet kommer att göra allt värre.
Megafonernas instinktiva hyllande av "teknokratregeringar" och misstänkliggörandet av folkomröstningar visar också hur man egentligen ser på demokrati. Den är bara ett verktyg som ska användas för de progressiva eliternas syften, när resultatet riskerar att gå dem emot ska den manipuleras eller helst sättas ur spel.
I Spectator beskrivs hur en klick inom EU-nomenklaturan nu aktivt störtar folkvalda i olika länder som står i vägen för deras intressen.
Ingen ska inbilla sig att det här handlar om att göra vad som är bäst för de europeiska folken eller deras samhällen. Det här handlar om att rädda deras projekt, ett projekt som syftar till att skapa ett federalt och skendemokratiskt EU. I slutänden handlar det också om en kader makthavare som riskerar att förlora sin makt och sina privilegier om Euron kapsejsar, vilket i förlängningen skulle vara slutet på EU i sin nuvarande form. Man ska inte underskatta vad maktmänniskor är kapabla till när deras pengar och prestige står på spel.
Till sist och syvende handlar inte den pågående krisen om ekonomi, olika länders regeringar eller ens de vitt skilda och i allt väsentligt oförenliga förvaltningstraditioner som skiljer Nord- och Sydeuropa. Den handlar om nationalismens återuppståndelse i Europa. Men det får bli en kommande bloggpost.
Allra underdånigast,
K
DN, GP, GP, AB, E24, Dagen,
Aversionen mot Berlusconi i svensk media gör att man heller inte inser att det inte finns några trovärdiga alternativ till honom. Eller tror de på fullt allvar att den italienska oppositionen med det största kommunistpartiet i Europa kommer att gå till val på nedskärningar i pensioner och försämrade anställningsvillkor?
I bästa fall kan Montis övergångsregering trampa vatten i väntan på en ny regering som med största sannolikhet kommer att göra allt värre.
Megafonernas instinktiva hyllande av "teknokratregeringar" och misstänkliggörandet av folkomröstningar visar också hur man egentligen ser på demokrati. Den är bara ett verktyg som ska användas för de progressiva eliternas syften, när resultatet riskerar att gå dem emot ska den manipuleras eller helst sättas ur spel.
I Spectator beskrivs hur en klick inom EU-nomenklaturan nu aktivt störtar folkvalda i olika länder som står i vägen för deras intressen.
Ingen ska inbilla sig att det här handlar om att göra vad som är bäst för de europeiska folken eller deras samhällen. Det här handlar om att rädda deras projekt, ett projekt som syftar till att skapa ett federalt och skendemokratiskt EU. I slutänden handlar det också om en kader makthavare som riskerar att förlora sin makt och sina privilegier om Euron kapsejsar, vilket i förlängningen skulle vara slutet på EU i sin nuvarande form. Man ska inte underskatta vad maktmänniskor är kapabla till när deras pengar och prestige står på spel.
Till sist och syvende handlar inte den pågående krisen om ekonomi, olika länders regeringar eller ens de vitt skilda och i allt väsentligt oförenliga förvaltningstraditioner som skiljer Nord- och Sydeuropa. Den handlar om nationalismens återuppståndelse i Europa. Men det får bli en kommande bloggpost.
Allra underdånigast,
K
DN, GP, GP, AB, E24, Dagen,
söndag 13 november 2011
Republikanernas ohederliga argumentation
Republikanska föreningen har lagt ett förslag på hur man ska göra Sverige till republik och tycks ovanligt nöjda med sig själva. Precis som Humanisterna verkar de tro att de är en myndighetsfunktion och inte en gapig sekt.
Men som brukligt är med etablissemangets projekt* så förlitar de sig på ohederlig argumentation.
Att det är odemokratiskt att ärva ämbeten har bara någon relevans om det är kopplat till makt. Vår grundlag gör det tydligt att monarkens roll är representativ. Republikaner kanske stör sig på när kungen beklagar grekernas bristande budgetdisciplin eller när drottningen uttalar sig mot pedofili och de har väl sina skäl för det, men resten av oss förstår att det inte förebådar ett absolutistiskt maktövertagande.
Det är ett långt värre demokratiskt problem att vi har en politbyrå i Bryssel som vi varken har valt, kan avsätta eller ställa till svars för det de ställer till med, men som ändå utövar en enorm makt över hundratals miljoner européer.
Är det odemokratiskt att ärva titlar och ämbeten så är det odemokratiskt att ärva pengar och egendom. Varför ska en handfull familjer i Sverige i generation efter generation för kontrollera en stor del av näringslivet och därmed den ekonomiska makten?
Att föra fram republik som ett per definition mer demokratiskt alternativ än konstitutionell monarki är nonsens. Republik är bara ett sätt att organisera styre och politisk makt och resultatet kan skifta. När ett antal människorättsorganisationer sammanställde en lista över världens tio värsta diktaturer för några år sedan var nio republiker. När Life sammanställde en liknande lista över de värsta tyrannerna var bara två av 27 monarker.
Enda anledningen till att republikanerna kommer undan med sitt larv är för att de bärs fram av sina sympatisörer i etablissemangsmedia.
Avslutningsvis kan man notera att republikanerna varken i artikeln i DN eller på sin hemsida förespråkar en folkomröstning i frågan. Det ska införas republik och därmed basta! Så mycket för vikten av demokrati.
* Republikanernas styrelse består av yrkespolitiker och deras underhuggare i indoktrineringsindustrin. Det är svårt att frigöra sig från misstanken om att det här är människor som ser egna karriärmöjligheter i apparaten kring ett kommande presidentämbete.
Men som brukligt är med etablissemangets projekt* så förlitar de sig på ohederlig argumentation.
Att det är odemokratiskt att ärva ämbeten har bara någon relevans om det är kopplat till makt. Vår grundlag gör det tydligt att monarkens roll är representativ. Republikaner kanske stör sig på när kungen beklagar grekernas bristande budgetdisciplin eller när drottningen uttalar sig mot pedofili och de har väl sina skäl för det, men resten av oss förstår att det inte förebådar ett absolutistiskt maktövertagande.
Det är ett långt värre demokratiskt problem att vi har en politbyrå i Bryssel som vi varken har valt, kan avsätta eller ställa till svars för det de ställer till med, men som ändå utövar en enorm makt över hundratals miljoner européer.
Är det odemokratiskt att ärva titlar och ämbeten så är det odemokratiskt att ärva pengar och egendom. Varför ska en handfull familjer i Sverige i generation efter generation för kontrollera en stor del av näringslivet och därmed den ekonomiska makten?
Att föra fram republik som ett per definition mer demokratiskt alternativ än konstitutionell monarki är nonsens. Republik är bara ett sätt att organisera styre och politisk makt och resultatet kan skifta. När ett antal människorättsorganisationer sammanställde en lista över världens tio värsta diktaturer för några år sedan var nio republiker. När Life sammanställde en liknande lista över de värsta tyrannerna var bara två av 27 monarker.
Enda anledningen till att republikanerna kommer undan med sitt larv är för att de bärs fram av sina sympatisörer i etablissemangsmedia.
Avslutningsvis kan man notera att republikanerna varken i artikeln i DN eller på sin hemsida förespråkar en folkomröstning i frågan. Det ska införas republik och därmed basta! Så mycket för vikten av demokrati.
* Republikanernas styrelse består av yrkespolitiker och deras underhuggare i indoktrineringsindustrin. Det är svårt att frigöra sig från misstanken om att det här är människor som ser egna karriärmöjligheter i apparaten kring ett kommande presidentämbete.
onsdag 9 november 2011
Med sådana vänner behöver man inga fiender
I The Atlantic finns en intressant artikel om Pakistan med rubriken "The Ally from Hell".
"Pakistan would be an obvious place for a jihadist organization to seek a nuclear weapon or fissile material: it is the only Muslim-majority state, out of the 50 or so in the world, to have successfully developed nuclear weapons; its central government is of limited competence and has serious trouble projecting its authority into many corners of its territory (on occasion it has difficulty maintaining order even in the country’s largest city, Karachi); Pakistan’s military and security services are infiltrated by an unknown number of jihadist sympathizers; and many jihadist organizations are headquartered there already."
"Pakistan would be an obvious place for a jihadist organization to seek a nuclear weapon or fissile material: it is the only Muslim-majority state, out of the 50 or so in the world, to have successfully developed nuclear weapons; its central government is of limited competence and has serious trouble projecting its authority into many corners of its territory (on occasion it has difficulty maintaining order even in the country’s largest city, Karachi); Pakistan’s military and security services are infiltrated by an unknown number of jihadist sympathizers; and many jihadist organizations are headquartered there already."
måndag 7 november 2011
Liberalismens små lämlar ilar mot stupet
Idag gavs ännu ett exempel på att avgrundsvänstern har sin motsvarighet inom borgerligheten, kamikazeliberalerna.
På SVT debatt återfinns ännu en liberal som vill att vi ska ansluta oss till Euron för att få "inflytande". Vår möjlighet att påverka det som sker nu är lika obefintlig som den som är sist in i ett pyramidspel. Varför inte låta Bernie Madoff få sköta statsfinansarena när vi ändå är igång?
Gud bevare oss från dessa dårar.
På SVT debatt återfinns ännu en liberal som vill att vi ska ansluta oss till Euron för att få "inflytande". Vår möjlighet att påverka det som sker nu är lika obefintlig som den som är sist in i ett pyramidspel. Varför inte låta Bernie Madoff få sköta statsfinansarena när vi ändå är igång?
Gud bevare oss från dessa dårar.
söndag 6 november 2011
(m) det nya (s)?
I DN finns en artikel om moderaternas utveckling under 1900-talet fram till idag och hur man försöker göra sig till det statsbärande partiet. Man är nog på många sätt på väg att lyckas, kanske inte så mycket på egen merit eftersom nya moderaterna i allt väsentligt är yta och ett parti som nästan är lika intellektuellt utarmat som socialdemokraterna. Men "nästan" kan man komma långt med och ett till synes outsinligt flöde av skattebetalarna pengar gör resten.
Socialdemokraterna befinner sig onekligen i accelererande förfall och höstens avslöjanden knappast gynnat dem, och i jämförelse framstår moderaterna som mer värdiga att leda landet. Eftersom både (s) och (m) är lika fast beslutna i att styra in i det största isberg de kan hitta vad gäller bland annat massinvandring och EU så kan det kvitta vem som är kapten.
Något som också göder moderaterna är den kannibalism som pågår inom Alliansen, där Annie och Göran hamrar förtvivlat med nävarna på insidan av ugnsluckan medan Fredrik och Jan sköljer favabönorna och korkar upp en trevlig chianti. Ironiskt nog så bådar det för att Sverigedemokraterna kommer att fortsätta inneha en vågmästarroll om Centern och/eller Krisdemokraterna åker ur riksdagen i nästa val.
På många sätt framstår sjuklövern som en samling degenererade aristokrater. De intrigerar och grälar om det lilla som är kvar av en förspilld familjeförmögenhet allt medan förfädernas sorgsna blickar tittar ner på dem från dammiga porträtt i ett förfallet slott.
Socialdemokraterna befinner sig onekligen i accelererande förfall och höstens avslöjanden knappast gynnat dem, och i jämförelse framstår moderaterna som mer värdiga att leda landet. Eftersom både (s) och (m) är lika fast beslutna i att styra in i det största isberg de kan hitta vad gäller bland annat massinvandring och EU så kan det kvitta vem som är kapten.
Något som också göder moderaterna är den kannibalism som pågår inom Alliansen, där Annie och Göran hamrar förtvivlat med nävarna på insidan av ugnsluckan medan Fredrik och Jan sköljer favabönorna och korkar upp en trevlig chianti. Ironiskt nog så bådar det för att Sverigedemokraterna kommer att fortsätta inneha en vågmästarroll om Centern och/eller Krisdemokraterna åker ur riksdagen i nästa val.
På många sätt framstår sjuklövern som en samling degenererade aristokrater. De intrigerar och grälar om det lilla som är kvar av en förspilld familjeförmögenhet allt medan förfädernas sorgsna blickar tittar ner på dem från dammiga porträtt i ett förfallet slott.
fredag 4 november 2011
Felet med övermod
"När Miljöpartiet nu fyllt 30 år är det svårt att minnas den störtsjö av förlöjligande och ifrågasättande som under 1980-talet mötte det nystartade partiet. Miljövänner framställdes som gitarrspelande trubadurer som ville lösa energikrisen genom att plocka kottar i skogen och drömma sig bort till en otänkbar framtid utan bensin och olja." Åsa Moberg, DN
Det är inte ett dugg svårt att minnas eftersom ingenting egentligen har förändrats annat än att man nu lagt till salafistgrönt till det ogräsgröna.
"Nu är Miljöpartiet det tredje största partiet. I år, efter partiledningens utspel om att 250 000 svenskar ska ta fram Miljöpartiets politik (DN Debatt 30/10) lär de gamla överlägsna tonfallen dyka upp igen. DN:s ledarsida oroade sig redan dagen därpå, under rubriken ”Övermodigt språkrör” för hur Miljöpartiet ska klara administrationen av denna gigantiska studiecirkel. Tack för omtanken! När blev övermod fel i politiska sammanhang?"
Den sista meningen sammanfattar allt som är fel med den "progressiva vänstern", som Miljöpartiet i högsta grad är en del av.
Man utgår inte från faktiska förhållanden eller mätbar empiri, man utgår från en utopisk ideologi som i varje givet läge dikterar uppfattningen av verkligheten. Än värre är att man tror att detta narraktiga övermod faktiskt är en talang.
En snabb blick på historien visar att den typen av övermod är receptet på katastrof. De utopiska projekten det gångna århundradet ledde utan undantag till fattigdom och tyranni.
Vill man hellre titta på vår samtid så är den annalkande härdsmältan kring Euron (Grekland är bara gnistan i gasmolnet) ett skrämmande exempel på vad politiskt övermod kan leda till.
För den progressiva vänstern är det säkert ett tecken på framstegstro att hamra en fyrkantig kloss genom ett runt hål. För oss andra vittnar det om begränsat förstånd. Sådana människor ska inte anförtros makt.
Det är inte ett dugg svårt att minnas eftersom ingenting egentligen har förändrats annat än att man nu lagt till salafistgrönt till det ogräsgröna.
"Nu är Miljöpartiet det tredje största partiet. I år, efter partiledningens utspel om att 250 000 svenskar ska ta fram Miljöpartiets politik (DN Debatt 30/10) lär de gamla överlägsna tonfallen dyka upp igen. DN:s ledarsida oroade sig redan dagen därpå, under rubriken ”Övermodigt språkrör” för hur Miljöpartiet ska klara administrationen av denna gigantiska studiecirkel. Tack för omtanken! När blev övermod fel i politiska sammanhang?"
Den sista meningen sammanfattar allt som är fel med den "progressiva vänstern", som Miljöpartiet i högsta grad är en del av.
Man utgår inte från faktiska förhållanden eller mätbar empiri, man utgår från en utopisk ideologi som i varje givet läge dikterar uppfattningen av verkligheten. Än värre är att man tror att detta narraktiga övermod faktiskt är en talang.
En snabb blick på historien visar att den typen av övermod är receptet på katastrof. De utopiska projekten det gångna århundradet ledde utan undantag till fattigdom och tyranni.
Vill man hellre titta på vår samtid så är den annalkande härdsmältan kring Euron (Grekland är bara gnistan i gasmolnet) ett skrämmande exempel på vad politiskt övermod kan leda till.
För den progressiva vänstern är det säkert ett tecken på framstegstro att hamra en fyrkantig kloss genom ett runt hål. För oss andra vittnar det om begränsat förstånd. Sådana människor ska inte anförtros makt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
