söndag 20 mars 2011

Kan den berbiske jokern klara sig en gång till?

I media och på nätet kan man läsa diverse uppspelta utsagor och några glädjefnatt över att flera Västländer inlett flygangrepp på Libyen. I själva verket har man bara bytt en uppsättning problem mot en annan.

Man kan notera att regimen i Tripoli hävdar att två sjukhus träffades redan i första anfallsvågen. Nu har regimen knappast någon trovärdighet att tala om, men med tanke på den historik med civila förluster som finns från kriget mot Serbien 1999 för att inte tala om Irak och Afghanistan så ska man nog räkna med att ett antal civila kommer att få sätta livet till. Förhoppningsvis färre än vad Khaddafis flygvapen självt skulle ha haft ihjäl, men ingen ska inbilla sig att det finns något sådant som klinisk krigföring.

Vad som följer på det här är omöjligt att veta, i synnerhet som den libyska regimen är så ombytlig. Bakom den narraktiga fasaden så har dock Khaddafi visat att han är en slipad överlevare. Så vad kan följa?

Dödläge. Khaddafi drar tillbaks sina trupper, går med på Västmakternas krav och "fryser" stridslinjerna. Han accepterar en förlust av östra Libyen som ett bättre alternativ än att förlora allt. I Väst förespeglas vi att det här ska bli en snabb i historia på några veckor*. Det brukar vi förespeglas inför varje krig som någon västmakt gett sig in i sedan den brittiska invasionen av Zululand 1879 och framåt. Det har aldrig blivit så.

Om Khaddafi går med på kraven och har is i magen så blir det svårt för de anfallande staterna att uppnå det egentliga målet, regimskifte. Det blir också svårt för dem att rättfärdiga fortsatta bombningar.

Då måste man istället vänta på att rebellerna bygger upp en fungerande armé och att någon beväpnar dem ordentligt. Det kan ta upp till ett år. Troligtvis kommer själva beväpnandet att falla på Egypten, förutsatt att det är en någorlunda västvänlig regim som tar över där.

Under tiden kommer kostnaderna för operationen att skena, Arabförbundet kommer bli allt svalare inför långvarig västerländsk närvaro och de västliga opinionerna kommer att tappa intresset. Flygförbudet mot Saddam Husseins Irak pågick i åratal och hade ingen större effekt på regimen där. Så länge man har olja kommer Khaddafi på det ena eller andra sättet också få in inkomster. Det finns ett antal stater (t ex Nordkorea) som gärna säljer vapen till Khaddafi så han kan möta rebellernas offensiv när den väl kommer.

Det är möjligt att han skulle kunna vänta ut omvärlden så pass länge att han då får en beskyddare i någon av de stormakter som redan nu varit tveksamma till interventionen (Ryssland, Kina, Indien). Även det ekonomiskt ansträngda EU kan nog börja vackla om det går tillräckligt lång tid. 

Strid till det bittra slutet. Om Khaddafi känner sig tillräckligt trängd kan han istället vill sätta allt på ett kort och slå så hårt han förmår. Frågan är vad han kan ställa till med? Rent militärt har han nog svårt att komma åt sina motståndare på det sätt som skulle ge seger eller oavgjort med traditionella militära måttstockar. Det han kan göra är att försöka tillfoga Väst förluster i manskap, väl medveten om hur den västerländska opinionen brukar vackla redan efter ett fåtal stupade på den egna sidan. Efter Irak och Afghanistan så har de västerländska etablissemangen dessutom förbrukat det mesta allmänhetens förtroende för militära äventyr.

De som Khaddafi däremot kan komma åt är sin egen befolkning. Då infinner sig frågan om alla hans massförstörelsevapen verklig desarmerades för några år sedan eller om han behöll några för situationer som den här? Att i en sista trotsig gest använda C-stridsmedel på rebellstäder skulle i praktiken betyda att Väst misslyckats med sitt uppdrag, åtminstone propagandamässigt.

Kupp. Några i den inre kretsen vänder sig mot honom. Frågan är vilka som finns kvar och som skulle ha en framtid utan Khaddafi? De rensningar som skett i västra Libyen de senaste veckorna mot oppositionella och andra som bedömts vara ett hot mot regimen ryktas vara omfattande och brutala. Man ska aldrig underskatta vilken lojalitet rått våld kan föda.

Khaddafi avgår. Det kan ju hända. Det är inte troligt på det eftersom det innebär undergången för hela hans klan även om han får fristad någon annanstans, men det är teoretiskt möjligt.

* News of The World tar täten för den typen av önsketänkande med påståendet att det kommer vara över på 48 timmar. 



SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, SR 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Expr 1, 2, 3, GP

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar