Kosmopolitiskt snömos

Sent om sider har man beslutat avskaffa det obegripliga system där svenska skattebetalare får bekosta universitetsutbildningar åt människor från resten av världen så att de sedan kan åka hem med sina nyfunna kunskaper och konkurrera ut svenska jobb.

I DN skriver förre utrikesministern Jan Eliasson att systemet måste bevaras. Jag har tidigare skrivit om hur vårt etablissemang använder banaliteter när de ska försvara mångkulturen, så även här:

"Under de senaste två åren har jag varit gästprofessor vid Göteborgs och Uppsala universitet och då upplevt den vitaliserande inverkan på studiemiljön som de utländska studenterna haft. Verkligheten i Kina, Brasilien eller Uganda och andra delar av världen har kommit in i föreläsnings- och seminariesalarna. Vänskapsband har knutits mellan studenter med helt olika kulturell, etnisk eller religiös bakgrund."

För 50 år sedan hade det möjligtvis varit ett relevant argument. Idag finns Facebook, Google och all världens tidningar, radiostationer och TV-kanaler tillgängliga ett klick bort. Man behöver inte ta hit människor för att få veta hur det är i deras länder. Den typen av resonemang ligger nära tramset om att vi inte hade fått hit pizza och kebab utan massinvandring. 

Visst kan våra universitet utbilda människor från tredje världen, men då ska medlen tas ur befintlig biståndsbudget och ha både syfte och uppföljning. Att vi skulle ägna oss åt kunskapsöverföring till stormakter som Kina och Brasilien är groteskt.

Tillägg: 2011-01-03: Idag ges ytterligare ett exempel på den skrupelfria mentalitet som den kinesiska staten och näringslivet har. Kapitalismen har bara en drivkraft och det är vinsten. Det är ingen nyhet och inte förvånande, de är inte värre än amerikanerna i det avseendet. Skillnaden är att det knappast är många som tycker att vi ska utbilda amerikanska studenter gratis medan vi av någon anledning ska göra det med kineser med flera.

DN