Här och där i media ägnar man sig åt önsketänkande rörande vad som ska följa efter oroligheterna som spritt sig över delar av Nordafrika. Man förutspår hur de vittrande diktaturerna i arabvärlden ska kollapsa och demokrati införas.
Det är inte omöjligt att de första sker men man ska nog inte göra sig så stora förhoppningar om det andra.
Det är inte så att jag hoppas att de får fel, en demokratisering vore alla fall i teorin högst önskvärd. Problemet är att det egentligen inte finns särskilt mycket som talar för att de kommer att ske, eller att det fungerar om det händer.
Det här är en del av världen utan demokratiskt tradition. Det är en region präglad av starka ekonomiska, sociala, etniska och religiösa motsättningar. Deras moderna historia är en studie i statskupper, krig, korruption och kaos. De stabila perioderna har infunnit sig när despoter varit starka nog att kväsa allt motstånd. Förr eller senare har diktaturens vanstyre, klientelism och allmänna förhatlighet gjort att den störtats. Sedan har cykeln börjat om.
När folket störtade Shahen i Iran 1979 så var det initialt en koalition av liberaler, socialister och islamister som drev på. Efter det utmanövrerade islamisterna raskt sina rivaler och resten är historia.
Den opposition som finns mot diktaturerna i Nordafrika och Mellanöstern är oftast islamistisk, inte västerländskt liberal. Det muslimska brödraskapet har ett förhållandevis starkt stöd i bland annat Egypten, betydligt mer våldsamma grupperingar ligger i startgroparna på andra ställen.
Om det sker ett skifte i MENA-regionen från militärstödda autokratier till islamska teokratier (eventuellt via demokratiska val på vägen) så riskerar det förra årtiondets konfrontation mellan Islam och Västvärlden att te sig som lugnet före stormen.
Men visst ska vi hoppas på demokrati, pluralism, fred, välstånd och Star Trek für alle. Ungefär på samma sätt som man kan hoppas på att vinna på Lotto. Under tiden kan det vara en bra idé att skissa lite löst på plan B...
DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN
GP, GP, GP, GP
SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Dagen , HD, Allehanda, AB, Exp, SR, SVT
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skillnaderna är ganska stora. Under revolutionen i Iran ropade man efter islam som en lösning på landets problem, men i Tunisien handlade ropen snarare om demokrati och yttrandefrihet. Detta hindrar förstås inte islamisterna att ta makten, men förutsättningarna för demokrati är inte helt uteslutna.
SvaraRaderaJag ska återigen understryka att jag också hoppas på en demokratisering i regionen.
SvaraRaderaDet jag vände mig emot var tendensen i vissa tidningsartiklar att utgå från att demokrati av västerländskt liberalt snitt med automatik följer. Där är jag mer pessimistisk.