Den som har följt bloggen vet att undertecknad röstade på Sverigedemokraterna i valet. Anledningen är enkel, de är de enda som hade en realistisk möjlighet att utmana den lika inbilska som katastrofala konsensus som finns i etablissemanget rörande mångkultur, massinvandring, EU, genusfascism, kolonialkrig och allt vad de har för sig.
Jag är inte medlem i SD, jag har ingen inblick i partiet eller någon djupare kunskap om dess företrädare. Jag har röstat på budskapet.
Jag har hittills varit imponerad av hur man skött sig och hanterat ett sjukligt fientligt etablissemang. Ganska snart efter valet kom dock tecken som gör mig bekymrad. Uteslutningar, avhopp och inre fejder som media med stor skadeglädje rapporterar kring, bland annat i Värmland och Skåne.
I ett parti som till stor del bärs fram av eldsjälar och en stor dos ilska över saker och tings tillstånd blir det en högre koncentration än vanligt av original och excentriska personligheter. Ett visst mått av turbulens är då oundvikligt och kanske nödvändigt.
Det oroar mig inte. Inte heller artiklarna i DN om att SD centralt vill dränera de lokala avdelningarna för att få så stor kassa som möjligt inför valet 2014. Man diskutera hur strategiskt klokt det är när det lokala arbetet är så viktigt för partiets framtid, men jag har inte kunskaperna att avgöra vad som är rätt och fel där.
Att socialdemokraterna, politikens komodovaraner par excellence i decennier när det gäller att roffa åt sig allmänna medel, skriker i högan sky och kräver att reglerna ska ändras är närmast komiskt.
Det som oroar mig är det lättsinne företrädare för SD själva gett uttryck för i intervjuer (bl a i P1) när löner och förmåner kommer på tal. Likaså är de inre slitningar som kommit dagen på olika SD-bloggar (här, här och här) oroväckande.
Det är nog ingen av SD:s väljare som missunnar dem en skälig lön för det jobb de gör, även om den generella lönenivån i riksdagen kan diskuteras. Men om man ska koncentrera makt till toppen och krama citronen till sista droppen nu när man har chansen så rimmar det illa med den anti-etablissemangsretorik man tidigare gett uttryck för.
Man tycker man är värd pengarna. Jag vill allra underdånigast påpeka att det avgör inte ni.
När romerska generaler återvände efter ett segerrikt fälttåg fick de åka på triumfvagn genom Rom och ta emot folkets hyllningar. Enligt samma sägen stod då en slav bakom generalen i vagnen och viskade med jämna mellanrum:
Memento te mortalem esse.
Kom ihåg att du är dödlig.
Få inga idéer. Bli inte för hemmastadda vid köttgrytorna, vänj er inte vid makt och privilegier. Ni är där för att ni har ett viktigt uppdrag att utföra, inte för att äta er mätta och ordna välavlönade jobb åt flickvänner och kompisar. Ni kommer inte komma undan med samma fasoner som de andra, vi valde er för att ni INTE är som dem.
Inget annat parti har så höga förväntningar på sig som Sverigedemokraterna. Inget annat parti har väljare som så intensivt avskyr maktmissbruk, mygel och etablissemangsfasoner. Inget annat parti har väljare som så lätt drar öronen åt sig.
Det kan gå betydligt lättare att åka ur riksdagen än det var att ta sig in i den. Det skulle vara en katastrof för Sverige och dess framtid. Förvalta vårt förtroende väl.
Vem är då jag som skriver detta? Jag är obetydlig. Jag är ointressant. Jag är ingen.
Jag är en slav.
Om SD i media:
Det är bara dumma människor som anser att det är bra att vara en slav! Men även dumma människor kan lära sig och hitta en väg ur mörkret. Då är det kört för SD.
SvaraRaderaVad är en skälig lön? Vad är inte en skälig lön?
SvaraRaderaSjälva idén med politikers höga löner och generösa villkor sägs ju vara bland annat att de ska våga fatta impopulära - men nödvändiga - beslut även om starka lobbygrupper hotar att se till att de aldrig får ett jobb efter sitt förtroendeuppdrag.
Detta är ju som bekant nonsens för etablissemangspolitiker eftersom de för det första aldrig fattar nödvändiga beslut och för det andra verkar få gott om jobberbjudande av sina politiska kompisar, alternativt halvkorrupta entreprenörer som är desperata efter folk med "kontakter".
För ledande Sverigedemokrater är detta dock ett högst påtagligt hot. PR byråer, Aftonbladet och olika myndigheter lär inte stå i kö för att anställa Åkesson efter avslutat uppdrag.
Personligen bryr jag mig inte om ersättningsnivån så länge de gör ett bra jobb.
Så kan man tänka, men när skattepengarna ska delas mellan, sjuka, gamla, uteliggare, utsatt och politiker, är mitt val ganska enkelt. Politik får aldrig bli något annat än ett förtroendeuppdrag från väljarna. Inte ett sätt att livnära sig, eller att göra karriär för sin egen vinnings skull.
SvaraRaderaOm skattepengarna bara skulle delas mellan de behövande grupperna skulle vi ha en skattesats på 15%. Max. Offentlig byråkrati och överdrivna bidrag / bidragsfusk fixar resten!
SvaraRaderaSD ledamöterna är knappast lika medialt tränade som de etablerade partiernas och då kan de nog värka ur sig saker som andra tänker men inte säger högt.
SvaraRaderaAtt man vill ha central koll på pengarna är sunt, lokal kan det barka iväg o bli stridigheter, vore synd om inte resurserna kan användas effektivt p.g.a. detta.
Om man röstar på SD så står man för allt dem säger?, man kan inte bara ta ngt som dem sagt och tycka värkar kul ? asså jag vet inte vad folk tänker med. Fortsätt ni rösta till SD och låt länder som har krig dö och torteeeras för att ni inte ska hjälpa dem ? Tänk dig själv att ngn skär dig och dödar dig, mm exakt. Och dessutom vill alla ha ett bra liv, men istälelt för att människan ska sträva mot det försöker SD göra det svårare för specielle folk (invandrare). Tänk om man var Typ rassist mot vita istället dåååh ?
SvaraRaderaDin kommentar är ett utmärkt skäl att fortsätta rösta på SD.
SvaraRadera