Maktens prioriteringar

Jag hade egentligen tänkt skriva om dagens riksdagsdebatt kring islamism och dess eftermäle men efter att ha läst Oskoreis analys hänvisar jag istället direkt till den.

En av de saker Oskorei nämner är hur (v) och (mp) bagatelliserar homofobin i förorterna för att fortsatt oproblematiskt kunna hylla mångkulturen. Jag har tidigare skrivit om att vår nomenklatura snart kommer att tvingas välja vilka av sina klientgrupper man vill behålla eftersom de inte fungerar tillsammans.

Trots allt sitt snack om HBT-frågor så vet både (v) och (mp) att framtidens väljare knappast finns i HBT-rörelsen. De finns i den snabbt växande muslimska befolkningen med hög invandring och hög nativitet.

Sist vill jag bara i korthet kommentera debattartikeln skriven av tre chefer på Utbildningsradion. UR har länge varit en varböld av vänsterextremism och politiskt korrekthet även jämfört med övriga SVT, vilket säger en del. Den här artikeln förstärker det intrycket.

I korthet går artikel ut på att man är upprörd över att man kritiseras på nätet. Upprörd är en underdrift,  maktens megafoner har reagerat med hysteri över att bli ifrågasatta. Artikeln är otäck för den blottlägger än en gång den totalitära syn på meningsmotståndare som dessa makthavare har.

Det räcker med att de ska bli motsagda i vilket obskyrt sammanhang som helst för att det ömsom ska utlösa raseri, ömsom hulkande självömkan. Att man jämställer islamistiska självmordsbombningar med rasistiska plumpheter på oredovisade hemsidor på nätet vittnar om vilken världsbild (och självbild) de har.

De exempel på rasism man har saxat här och där på nätet är förstås helt ointressanta i det stora hela eftersom man kan hitta vilka åsikter som helst på nätet. De fungerar bara som ett alibi för slutklämmen i artikeln:

"Sverige har en ny grundlag från årsskiftet med stärkta skrivningar mot diskriminering och förtryck av människor på grund av etnisk bakgrund eller sexuell läggning. Dessa skärpningarna behövs. Varken politiker eller journalister ska låta skrämma sig till tystnad."

Man hymlar inte med vad man vill; leta rätt på dem som är emot oss och straffa dem. Åt helvete med åsikts- och yttrandefrihet, ingenting får hindra Projektet. Allt motstånd måste krossas.

De vet att de aldrig kan vinna debatten så därför vill de tysta den. UR är ett bra exempel på hur kulturmarxistisk infiltration av samhällsfunktioner fungerar och vad den leder till.

DN, AB