lördag 22 december 2012

Land, du välsignade

När man ser var vi är och vart vi är på väg så är det lätt att förtvivla. Då och då får man påminna sig om vad vi faktiskt hade, även om det är bitterljuvt. Att det fanns en tid när ingen ifrågasatte om det fanns svenskar, att det fanns en tid när man inte bara fick vara stolt över sitt land utan också förväntades vara det. Att det fanns en tid med högre ideal än konsumtion och snabba kickar, när det var självklart att fullgöra sina plikter och ta samhällsansvar.

"Land, du välsignade" av Elisabet Björklund vann första pris i en dikttävling 1913 bland 80 bidrag. I dagens kulturpolitiska klimat skulle det närmast vara socialt självmord att skicka en sådan dikt till en tävling. I bästa fall skulle den mötas av råa asgarv från den värdenihilistiska nomenklatura som dominerar Kultursverige. I värsta fall skulle den mötas med anklagelser om "rasism" och det gatlopp som brukar följa på det.

Därför får man ta tröst i att den skrevs 1913 och därmed speglar det som fanns innan katastroferna drog in över vår civilisation. När den tilltagande stormen har dragit förbi kommer kanske något av det att kunna återskapas ur ruinerna av vårt samhälle.

Land, du välsignade


Sång: Jussi Björling
Musik: Ragnar Althén
Text: Elisabet Björklund


Land, du välsignade, tag min sång!
Gjut din ande i orden!
Giv, att den ljuder fullkomnad en gång,
Sången om landet i Norden,
Sången om sjumila skogar och sjö,
Slätter, som skördar oss bära,
Midnattssol och midvintersnö,
Sverige till ära, Sverige!

Land, du välsignade, tag mitt verk!
Dig min strävan jag vige!
Signa min tanke och armen stärk,
främst bland de främsta jag stige,
att när min bana jag ändat har,
sjunkit till skuggorna neder,
stolt må man minnas, att svensk jag var,
Sverige till heder, Sverige!



tisdag 18 december 2012

Ljuva mångkultur

Dagens mångkulturella triumf utspelades i Göteborg där en lynchpöbel på bataljonsnivå löpte amok över någons kränkta heder. Som svensk träl kan man inte annat än tacka för ännu en dos kulturberikning.

Precis som vår härskarklass i sina kanslier och på sina redaktioner önskat så är det gamla Sverige i snabb upplösning. På så vis kommer vi bort från den enfaldiga homogenitet som gjorde Sverige till av de tryggaste, bäst fungerande och fredligaste länderna i modern historia. Vilket tur att det är slut på det. Istället har vi kammat hem miljonvinsten när vi får ett samhälle som är Irak, Afghanistan, Somalia och Syrien (med flera!) i salig blandning.



Som svensk träl hoppas man ju också att media mörklägger så mycket som möjligt kring upploppet så vi kan gå tillbaks till att älta tre svennar som bar på järnrör några meter en sommarnatt för två och ett halvt år sedan. Det är mycket viktigare.

Allra underdånigast,
K

GP, GP, GP, HD,
FT, FT, FT,

måndag 17 december 2012

Oikokolonisationen i siffror

På Statistiska Centralbyråns sida kan man ta del av prognoserna för in- och utvandring fram till 2060. I år uppskattar man att totalt 106 270 människor ska flytta till Sverige och för nästa år uppskattar man det till 110 500.

Som om det inte är katastrofalt nog med facit av vad det mångkulturella experimentet hittills resulterat i så förutspår SCB att den årliga invandringen kommer att ligga på 80 000 - 85 000 människor per år fram till 2060. Det rör sig om närmare fyra miljoner människor som flyttar hit, lägg sedan till de höga födelsetalen hos de stora invandrargrupperna från den muslimska världen och resultatet blir ett utraderande av den svenska kulturgemenskap som existerat det senaste millenniet.



Diagram - In- och utvandrare 1960–2011 och prognos 2012–2060
Källa: SCB

Ingen ska heller låta sig luras av att man förutspår en hög utvandring. De som kommer att utvandra är i allt högre grad de svenskar som har medel och möjlighet. Inflödet från U-världen kommer att ske fortsätta så länge man kan ta del av det välstånd som ackumulerats i Sverige under historiens gång.

Jag har tidigare skrivit om att det som pågår är en oikokolonisation, det som i korthet kan beskrivas som den irrationella driften hos den härskande samhällsklassen att ersätta sitt eget folk med andra och tvinga ursprungsbefolkningen att betala för sin egen kolonisering.

När historiker diskuterar Västroms nedgång och fall brukar vissa faktorer oundvikligen komma upp oftare än andra. En av dem är att Västroms gränser gick från att vara solida till att vara porösa och till slut inte existera alls under trycket från invaderande barbarfolk.

En annan var att man accepterade barbarerna så länge de assimilerades in i det romerska samhället, något man bland annat uppnådde genom att splittra upp dem. När man inte längre förmådde det bildades enklaver inne i riket med lojalitet mot den egna stammen istället för det nya värdlandet.

En tredje är den romerska officerskårens germanisering, det vill säga att oassimilerade barbarer fick allt högre poster i den romerska armén och använde legionerna som sina privatarméer. Det var knappast något nytt, men tidigare hade generalerna i strävat efter att i slutänden hålla ihop det romerska imperiet efter att ha röjt rivalerna ur vägen, nu användes legionerna för att bryta sönder ett rike man ändå inte kände någon lojalitet med.

Sist men inte minst så kännetecknades den västromerska statsapparaten det sista seklet av inkompetens, intriger och en fullständig oförmåga att frambringa dugliga ledare och stabilitet.

I Sverige i nuläget är vi någonstans mellan porösa och inga gränser.

Det pågår ingen som helst assimilering av nyanlända, istället uppmuntras utanförskap och enklavisering i mångkulturens namn.

Inom militär, polis och offentlig förvaltning så strävar man aktivt efter "mångfald" genom att sänka antagningskrav, slopa språktest och diskriminera etniska svenskar i allmänhet och svenska män i synnerhet.

Våra styrande eliter inom både politik och massmedia har sedan Palmé och framåt kännetecknats av nepotism, inkompetens och usel utbildningsnivå jämfört med andra Västländer.

I Västrom så slogs man i alla fall ända in i det sista. I Sverige 2012 ritar man vår undergång som en gul graf och sätter sig att vänta.

Tidigare inlägg: Oikokolonisationens rötter

En serie tillfälligheter?

Trots höstens massmediala kampanj mot Sverigedemokraterna så har de istället ha gått stärkta ur krisen. I det som tycks vara en ursinnig kakafoni så verkar det vid närmare granskning finnas ett mönster. Vänstern har alltid varit mer eller mindre hysterisk när det gäller SD och där har inget förändrats, det intressanta är förändringen hos borgerlig media.

Sedan valet har SD sakta växt i opinionsmätningarna. Utöver att skälla på SD och dess väljare så har etablissemangspartierna och deras vakthundar haft som återkommande ritual att skuldbelägga varandra för SD:s växande stöd.

När Alliansen närmast slentrianmässigt anklagat Socialdemokraterna för att förse SD med nya väljare, vilket för den moderata härskarklicken i Stockholm är synonymt med outbildade arga unga svenska män från landsbygden, så gick larmet när Timbro den 27 oktober publicerade en debattartikel i DN om att 2,7% av moderaternas väljare bytt till SD sedan valet 2010.

Drygt två veckor senare, den 15 november gick startskottet för den borgliga kampanjen mot SD när Expressen med krigsrubriker slog upp den två och ett halvt år gamla filmsekvensen på Erik Almqvist et al.

Även om hela etablissemangsmedia från den marknadsliberala till den öppet kommunistiska deltog med liv och lust så är det uppenbart att det var borgerlig media som höll i taktpinnen den här gången.

SvD som tidigare under året närmast undvikit SD i sin rapportering har under senhösten stort sett dagligen angripit SD på olika sätt. Den nya kulturchefen Martin Jönsson som av tidigare medarbetare anklagas för att vara instrumental i SvD Kulturs förfall har ägnat sig åt närmast rabiata utfall och ett av hans skrivhjon snålade inte med superlativen när hon intervjuade Soran Ismail.

Moderata Norrbottens-Kuriren startade kampanjen Ett Norrbotten för alla, minus dem med avvikande åsikt förstås.

Dagens Industri drog sitt strå till stacken med att upprepa sedvanliga klyschor om att SD-väljarna är tandlösa analfabeter och GP gnisslar tänder över den olydiga väljarkåren.

Samtidigt som man demoniserar SD så försöker framför allt moderaterna vinna tillbaka tveksamma väljare med utspel om hårdare tag mot brottslighet, förbud för tiggeri och liknande.

Till att börja med kan man undra om förslagen alls ska tas på allvar då Alliansens politik idag verkar begränsa sig till att sälja ut så mycket som möjligt av vårt självbestämmande till EU och så mycket som möjligt av landets tillgångar och välfärdssystem till makthavarnas vänner och bekanta i näringslivet. Dessutom är problemen som Alliansen nu försöker visa handlingskraft kring ett direkt resultat av deras egen politik med öppna gränser.

Fler utspel är nog att vänta, kanske petar man Telia-Soneras chef för mutorna till Uzbekistan eller föreslår marginellt ändrade straffsatser kring brott som allmänheten ogillar särskilt mycket. I slutänden handlar det dock bara om att säkra maktinnehavet, inte ansvarsfullt styre.

Det är svårt att frigöra sig från intrycket att budkavlen gick runt i den relativt snäva (och inavlade) kretsen av borgerliga makthavare efter Timbros artikel. Det är ju framför allt ett starkt SD som gör en tredje mandatperiod vid makten stort sett omöjlig. Att deras kampanj än så länge varit kontraproduktiv ändrar inget kring deras avsikter.

Allra underdånigast,
K

söndag 25 november 2012

Tack LT!

För ni är ärliga nog att säga rakt ut det som en stor del av etablissemanget är för slipade för att tillstå offentligt. Sverigedemokraterna och i förlängningen dess väljare och antagligen alla andra som kritiserar era falska religioner ser ni som ohyra som man ska göra processen kort med.

Visst var det lite skämtsamt med en karikatyr, men uppenbarligen har tankegången legat där och gnagt ett tag. När landsortspressen nu ska haka på mobbardrevet på storstadsredaktionerna så råkade det bli lite väl ihärdigt, men klargörande.

Allra underdånigast,
K

GP,

Oikokolonisationens rötter

Undertecknad kan ibland förvånas över att det fortfarande skrivs insändare och kommentarer på temat "när ska våra politiker och journalister vakna?" eller "vet de inte vad som pågår?" och liknande. Även om allt ifrågasättande hos allmänheten är välkommet så är det väl sent i matchen att yrvaket undra vad som pågår. Vi har haft en generation av folkvandring till Sverige.

Att tala om asylpolitik går knappast då någon sådan egentligen aldrig har funnits i dess rätta bemärkelse. Att tala om invandringspolitik är också förlegat och till och med begreppet massinvandring börjar bli överspelat när skalan på det som sker saknar motstycke i svensk historia. Någonsin.

Oikofobin omsatt i invandringspolitik
Roger Scruton omdefinierade begreppet oikofobi 2004 för att beskriva hatet som de västerländska [vänster]etablissemangen känner mot sin egen kultur och sina egna folk.

Invandringspolitiken i Sverige är sammanvävd med oikofobin men de mekanismer och drivkrafter som kan skönjas har mer gemensamt med kolonialism än flyktingmottagande eller arbetskraftsinvandring.

I brist på bättre så föreslår undertecknad begreppet oikokolonialism för att beskriva vad som pågår. Det är den irrationella driften att ersätta sitt eget folk med andra och vanligtvis ska ursprungsbefolkningen betala för sin egen kolonisering.

Det är ett klumpigt begrepp men kan förhoppningsvis tjäna som avstamp för vidare diskussion.

När man börjar gräva i arkiven så visar det sig att rötterna till oikokolonisationen sträcker sig nästan ett halv århundrade tillbaks.

Startskottet för kolonisationspolitiken
1980 skrev Jonas Widgren (1944-2004) boken "Svensk invandrarpolitik" och 1982 kom den andra upplagan. Widgren var en socialdemokratisk aparatchnik och en av Palmes underhuggare.

På International Centre for Migration Policy Development kan man bland läsa:

"Born in Stockholm (Sweden) in 1944, he graduated from Stockholm University in 1967 (B.A. in philosophy). He then held various posts in the Swedish Ministries of Interior and Labour, among others as Secretary General (1971-1974) of the parliamentary Commission, which prepared the new Swedish policy of multiculturalism and as Director (1978-1982) of the immigration policy division of the Ministry of Labour. In 1982, the late Prime Minister Olof Palme appointed him Secretary of State at the Ministry of Labour, responsible for immigration to Sweden and for equality between women and men. As deputy to former Minister Anita Gradin he held this position until early 1987. [...]"

Han ägnade hela sitt yrkesliv åt att driva på det mångkulturella projektet och gjorde sig en karriär på det.

I sin bok (sid 16) nämner han också hur en ny fas i svensk invandringspolitik tog sin början med SOU 1974:69/70:

"Utredningens förslag markerade ett genombrott för idéer som hade börjat bli alltmer spridda sedan början av 1970-talet, nämligen att invandrarnas möjligheter till politiskt inflytande borde förstärkas och att etniska minoriteter borde tillförsäkras betydande kulturella rättigheter, särskilt vad gäller barnens rätt att få undervisning i och på föräldrarnas modersmål. [...]" 

För den som kanske inte har så stora kunskaper om det politiska Sverige på 1970-talet så måste två ord nämnas som är centrala för hela epoken: Olof Palme. Idag odlas helgonmyten kring Olof Palme flitigt i böcker och filmer och på grund av mordet har det aldrig uppstått någon riktig debatt om hans politiska gärning. Det tjänar också vår härskarklass på då det knappast skulle återspegla fördelaktigt på dem. 

Ska man göra en lång historia kort så var dock Olof Palme förmodligen den mest machiavelliska statsman Sverige haft i modern tid och total katastrof för nationen. Om Reinfeldt är en katastrof så är han det i egenskap av klåpare och mobbare. Olof Palme var i en helt annan division och hade förmodligen fått Reinfeldt att börja grina om de skulle ha mötts i en debatt.

Olof Palme besatt en kombination av intellekt, retorisk talang och hänsynslöshet som förde honom till makten och förmodligen bidrog till hans fäbless för de röda diktaturerna under kalla kriget. Det var en mentalitet han förstod. Hur djup den relationen egentligen var är fortfarande inte klarlagt. Palmes centrala roll i att mörklägga Geijeraffären råder det dock mindre tvivel om.

Ideologin formuleras
För Palme och socialdemokratin var invandringen ett sätt att säkra sin plats vid makten. En import av vänstersinnad valboskap som i gengäld skulle få sitt uppehälle tryggat utan minsta krav på anpassning. Det blev tydligt i proposition 1975:26 där man formulerade en ny invandringspolitik utifrån slagorden jämlikhet, valfrihet och samverkan. Känns det igen?

"Jämlikhetsmålet innebär ett fortsatt arbete för att invandrarna skall få samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt. Målet innebär vidare att alla grupper i samhället ska ha likvärdiga möjligheter att bibehålla och utveckla sitt modersmål och att utöva kulturverksamhet. Invandrar- och minoritetspolitiken bör därför syfta till att inom ramen för en intressegemenskap, som omfattar hela det svenska samhället, ge uttryck för en egen språklig och kulturell identitet."

Pratet om att alla ska ha samma skyldigheter och en gemensam intressegemenskap klingar falskt eftersom all anpassning ska ske av svenskarna som ska maka på sig för de nya kulturer som flyttar hit. I praktiken är det också precis vad som skett.

"Valfrihetsmålet innebär att medlemmar av språkliga minoriteter skall kunna välja i vilken grad de vill uppgå en svensk kulturell identitet och i vilken grad de vill bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten. [...]"

Här råder knappast något tvivel om att en gemensam intressegemenskap bara var en tom fras och att det aldrig fanns några verkliga planer på integrering värd namnet. 

"Samverkansmålet innebär att en ömsesidig och omfattande samverkan bör komma till stånd mellan invandrar- och minoritetsgrupperna och majoritetsbefolkningen. Målet inbegriper ömsesidig tolerans och solidaritet mellan invandrarna och den inhemska befolkningen. Ett förverkligande av samverkansmålet förutsätter bl a att invandrarna ges större möjligheter att aktivt delta i det politiska livet i Sverige, att de ges vidgade möjligheter till kulturell egenverksamhet och att invandringens positiva kulturella effekter uppmärksammas i ökad utsträckning."

Man pratar om ömsesidighet och tolerans men även här är det bara svenskarna som åsyftas. Ingenstans nämns om några konkreta krav på anpassning av invandrarna utan tvärtom är det deras särställning i förhållande till ursprungsbefolkningen som betonas. Det är också intressant att man redan 1975 slog fast det som är dogm inom svensk media och politik snart 40 år senare: invandringens ska skildras positivt, det som med vår tids nyspråk kallas kulturberikning.

I passagerna ovan blir det många upprepningar men det kan inte nog understrykas att den härskande eliten aldrig varit intresserade av integrering. Det är bara något man sagt för att få driva sitt projekt ostört. Det har istället handlat om en omvänd kolonisationspolitik i syfte att säkra deras makt och privilegier. Även om det var Palme och hans hov som startade processen så är det numera en hållning som omfattar hela det politiska etablissemanget.

Vad man visste för 30 år sedan
Avslutningsvis tänkte jag citera ut inledningen till "Svensk invandrarpolitik":

"Det är först på senare år som man i Sverige mera allmänt har blivit medveten om de långtgående effekter som efterkrigstidens invandring har haft och kommer att få för hela samhällsutvecklingen. Den intolerans och de uppslitande konflikter som invandringen kan ge upphov till börjar nu betraktas som en av de stora framtidsfrågorna i många länder i världen. [...]

Sverige är ett mycket svensk land. Bara för 30-40 år sedan var Sverige ett av Europas mest etniskt homogena länder. Det folk som genom århundradena har bott i Sverige har i avsevärt mindre utsträckning än de som bott längre söderut och österut i Europa berörts av folkvandringar och konfrontationer med andra kulturer och människor av annat ursprung.

Den osäkerhet som Sverige och svenskarna ger uttryck för i möte med andra språk och  kulturer kan vara historiskt betingad och präglad av långvarig kulturell isolering. Den kan bero på vår traditionella hemhörighet i en enhetskultur, vars särdrag vi hittills varit oförmögna att uppfatta, eftersom vi inte annat än som krigande och koloniserande makt under tidigare århundraden har fått en chans att se dem i kontrast mot andra folks språk och kulturer. [...] Medan konfrontationer med andra etniska grupper sedan tidernas början har varit vardagsmat för andra folk i Europa har Sverige först nu blivit ett flerkulturellt och mångspråkigt samhälle. Kan Sverige och svenskarna klara den här omställningen?"

Redan 1982 när boken skrevs var en av mångkulturens arkitekter helt på det klara med att invandringen var ett recept på potentiell katastrof. Sedan dess har man bara skruvat upp tempot.

Allra underdånigast,
K

tisdag 20 november 2012

Journalistikens andrasortering svamlar på

NSD:s egen fjällbimbo Lina Norberg Juuso förgyllde tillvaron för sina läsare i lördags med en av de mest irrelevanta, imbecilla och osammanhängande artiklarna om Sverigedemokraterna som undertecknad har läst sedan Expressen lanserade sin "skandal".

När man läser hennes artiklar och tidningsblogg så står det snabbt klart hon mentalt är cirka fjorton år gammal. Här har vi en journalist som på fullt allvar tycker att hennes hårband har nyhetsvärde och omvärldsanalysen är därefter. Ilskan ger vika och man blir mest illa till mods av den oavsiktliga lyteskomiken.

Det är beklämmande uppenbart att det enda kriteriet för att få arbeta som journalist idag är att man är reflexmässigt politiskt korrekt, alla annan talang (eller avsaknad av den) är sekundär.

Allra underdånigast,
K

En bra vecka för etablissemanget

I förra bloggposten var undertecknad rätt så kavat, kanske rent av lite kaxig, rörande etablissemangets tandgnisslan över Sverigedemokraternas och deras framgångar hos opinionen. Det har länge varit samma rundgång av trötta floskler och indignationsretorik och den hade uppenbarligen tappat sin effekt.

Men man borde ha vetat bättre. Något så illvilligt, förljuget och allmänt depraverat som vår härskarklass tänker inte bara låta sig knuffas åt sidan av en uppstickare. Så när Expressen gjorde stor nyhet av det två och ett halvt år gamla filmklippet som egentligen inte visar något annat än ett fyllebråk så vaknade flocken till och vittrade blod. 

Det som följde behöver knappast redogöras för igen annat än att om det finns karma så är jag rätt säker på att Thomas Mattsson kommer att återfödas som Cujo i nästa liv. Eller också var han Cujo och återföddes som Thomas Mattsson och då borde nästa steg vara binnikemask eller något liknande. 

Hur som helst så blev urladdningen av SD-hat nästan i nivå av vad som följde efter valet 2010. Lägg till att Zlatan gjorde mål, förvisso bara i en träningsmatch mot ett oerfaret engelsk landslag, men för megafonerna var det ändå kvitto på att massinvandringen är en nettovinst och att SD har fel i allt. 

Lögn, förbannad lögn, svensk journalistik.

Än så länge har de dock inte kammat hem något ras i opinionen och med nästa års förväntade våg av kolonisatörer från Syrien och Somalia så lär SD ha alla möjligheter att hämta igen ett eventuellt tapp och fortsätta växa i opinionen. 

För tillfället kan dock etablissemanget njuta av en väl genomförd medielynchning. Grattis.

Allra underdånigast,
K

söndag 4 november 2012

Ängsligt i elfenbenstornet

Oj så ängsliga megafonerna börjar bli över SD:s framgångar i opinionen. När DN har "Veckans löp om SD:s siffor" så gluttar de nervöst ut ur sitt elfenbenstorn och försöker konstruera förklaringar som berör massinvandringen så lite som möjligt innan de med en smäll drar igen fönsterluckorna. Att SD dessutom har gått om deras favorit Miljöpartiet verkar svida extra mycket, men vissa plåster ska tas bort med ett ryck.

Man förfasar sig också över att människor i allt högre utsträckning offentligt säger att de är sverigedemokrater. Undertecknad kan förstå att det sänder kalla kårar längs med ryggraden på de flesta journalister. Det vittnar om inte annat om hur kapitalt deras mobbnings- och förtalskampanj har misslyckats.

Batikhäxan i rött  tröstar sig med att hon i alla fall inte hört någon säga det direkt till henne ännu (0:50). Det är nog bäst att tant snarast investerar i ett par rejäla hörselkåpor, för det att bara en tidsfråga innan ropen tränger in i genom murarna på elfenbenstornet och utlöser nervösa ticks hos dem alla.

Jenny Nordlander darrar lätt på rösten när hon säger att det verkar bli socialt accepterat att vara sverigedemokrat. Hennes oro (indignation?) är befogad, för när den nationella rörelsen är stark nog att på allvar avslöja myglet och maktmissbruket hos den politiska klassen så är tiden vid köttgrytorna förbi.

Som vanligt kommer en dos av klass- och landsortsföraktet med, det är ju trots allt Stekarvänstern i Stockholm som analyserar. De kan förmodligen inte ens förstå att den typen av hållning bara är kontraproduktiv för deras syften, men det är bara att tacka och ta emot för oss andra som vill få bort dem från makten.

Sammantaget så blir man ändå på gott humör av att se dem våndas. I så många år har det fått ljuga, mobba, mörklägga och förvanska ostraffat. Ingen lögn håller för evigt.

Allra underdånigast,
K

lördag 27 oktober 2012

Våra nyttiga idioter i Malmö

Geert Wilders talar i Malmö om frihet om hotet från islam. Som förväntat har nackskottsvänstern dykt upp för att sabotera. I enlighet med deras definition av tolerans så finns det bara utrymme för en åsikt: deras. Där har man också en viktig ledtråd till varför de vurmar så för islam.

Det som vid första anblick kan te sig som oförenliga ståndpunkter, nämligen islams anspråk på en teokratiskt styrd värld enligt sharia och den vulgärmaterialistiska ateism som är central inom marxismens olika utlöpare, har i praktiken mycket gemensamt. 

Man anser sig båda kunna utlova kommande lyckoriken (om än radikalt annorlunda i sin utformning), man är totalitär i sina anspråk och man delar det brinnande hatet mot den [post]kristna Västvärlden. Extremvänstern har historiskt sett inte haft några större problem med oheliga allianser när det passat deras syften. De franska kommunisternas passivitet under nazisternas ockupation av Frankrike så länge Molotov-Ribbentroppakten bestod är ett bra exempel på detta.

I det långa loppet är förstås extremvänstern bara nyttiga idioter åt islams intressen, men extremvänstern har hela sin historia har varit en bloddrypande kavalkad av att vara nyttiga idioter eller bara idioter, så det är en roll de är väl förtrogna med. 

Idag försöker de förstöra Geert Wilders anförande om frihet och hotet från islam. Det enda de lyckas med är att göra fler medvetna om att Geert Wilders är i Sverige, vad han tycker och att extremvänstern fortfarande är en samling hopplösa troll.

På så vis är de oavsiktligt även våra nyttiga idioter. Förvisso bara som en bieffekt av sitt våld och vandalism men den nationella rörelsen kan bara framstå i positiv dager i jämförelse med dem.


torsdag 25 oktober 2012

Verboten! För toleransens skull...

Politrukerna på Sveriges Radio P4 har uppmärksammat att en miljöpartist sjungit en visa om en negerby i Afrika på en välgörenhetsgala. Det är förstås kätteri enligt den falska religion som predikar mångkultur och tolerans och den massmediala lynchpöbeln har skridit till handling.

Då miljöpartiet är ett av de mest rabiata i frågan finns det förstås ett underhållningsvärde när en av deras egna gör bort sig i frågan, men det förändrar inget kring det faktum att vi har ett groteskt debattklimat i Sverige idag.

Andra som har sjungit visor på samma tema är Clawfinger som 1993 släppte låten "Nigger". Vi får se hur länge det dröjer innan denna kardinalsynd uppmärksammas och Zak stammandes ställs till svars i media. Det är aldrig försent för ett rejält kättarbål.




GP, DN, SvD,

onsdag 24 oktober 2012

Insamling till riktig champagne!

Det rapporteras att det översta VIP-skiktet av SAS resenärer är i uppror sedan flygbolaget bytt sin gratischampagne till ett mousserade vin, det vill säga samma sak men inte från regionen Champagne. 

Undertecknad är skakad i grunden av de prövningar de onödigt rika tvingas genomlida i vår tid. Plötsligt känns skenande brottslighet, ett allt mer fragmenterat Sverige och ett EU som i rasande takt plundrar oss på tillgångar och självbestämmande så futtigt. Hur kunde jag missa vår tids stora fråga? 

Dessutom borde SAS ha tänkt igenom vilka konsekvenser det här kan få globalt sett. När totalitära regimer runt om i världen får kännedom om saken kommer de säkert att utsätta sina politiska fångar för samma grymma behandling. Då blir det adjöss med Dom Perignon 1995 i fängelsehålan och istället plockas en sorgsen Piper-Heidsieck 1988 fram till gåsleverpatén. Vem kan klandra den dissident som bryter ihop fullständigt och avslöjar sina kamrater efter sådan behandling? Telias näsgnuggande med despoter bleknar i jämförelse. 



Jag känner er smärta, VIP-resenärer!

Vi borde starta en insamling, för inget är ju mer hjärtskärande än när överklassbrackor får sitt bubbel ur plastflaskor. 

Därför uppmanar undertecknad alla att klicka på donationsknappen uppe till höger och ge generöst! När jag blivit tillräckligt rik på alla donationer så blir jag Pandionmedlem och kommer sedan att tömma vredens skålar över SAS i form av syrliga e-brev och indignerade fnysningar när ämnet kommer på tal. 

Innan dess kommer dock donationerna att behöva täcka vissa omkostnader. Undertecknad måste till att börja vänja sina smaklökar vid exklusiv champagne så att jag på ett trovärdigt sätt kan rygga tillbaks i fasa när jag råkar dricka mousserande vin i SAS-loungen. 

Vidare så behövs en personlig coach som ska hjälpa mig välja rätt sorts röda byxor att ha på mina resor. Ni vet, de där som anses såååå fräna på Östermalm i Stockholm men som ger byfånevibbar i resten av världen. Frisyrgelé för backslick och pastellfärgade sidenslipsar kostar en förmögenhet, så lägg till en nolla på det beloppet du tänkte ge och återkom gärna om någon vecka och fyll på. 

Givetvis kommer jag att leda en proteströrelse i folklig grekisk anda med garden partys på moderna museet och soaréer på Operakällaren. Där kommer det minsann att serveras riktig champagne och rasslas med pärlhalsbanden om kravallpolisen vågar visa sig. Då kommer de att darra i sina skor.

Det här kan vara början på något stort...

Allra underdånigast,
K


SvD Näringsliv, DN, GP, AB, AB, Barometern, SMP

lördag 13 oktober 2012

onsdag 3 oktober 2012

Att freda sig mot kriminella är inte rasism

Politrukerna på SR har varit i farten igen och kunnat konstatera att bensinmackar ofta inte vill hyra ut till zigernare. Nu slås det på trumman runt om i media med anklagelser om rasism och diskriminering.

Ömkandet av zigenarna är ytterligare ett uttryck för den hämningslösa lögnaktighet som genomsyrar etablissemangsmedia. Få grupper gör så mycket för att bekräfta de negativa stereotypera kring sig själva som zigernarna. Det har länge funnits en kraftig överrepresentation hos dem rörande bland annat stöldbrottslighet och åldringsbrott som väcker avsky hos stora delar av allmänheten.

När mackar inte vill hyra ut bilar till dem är det av bitter erfarenhet, inte ett ideologisk ställningstagande. Massmedias rapportering är däremot styrd av ideologi och inte empiri och det är där de obildade fördomarna grasserar på allvar.

Allra underdånigast,

K

DN, DN

fredag 28 september 2012

Twitterstorm var knappt 30 inlägg

På den massmediala hönsgården råder just nu ett nytt crescendo över Hadile, 2-åringen som eventuellt ska utvisas för att återförenas med sin biologiska mor. Med den logik som styr megafonerna och deras pk-troll så är detta en styggelse då hon måste få stanna i Sverige för att en svensk fosterfamilj är per definition bättre än den algeriska biologiska modern. Om inte detta är nykolonial arrogans så vet jag inte vad som är.

Det som intresserar undertecknad mer än det aktuella fallet där utgången är given (får stanna) efter att finsalongernas lynchmobb gjort sitt är hur man skapar en nyhet.

Man påstår att människor rasar och att det pågår en twitterstorm. Det är som bekant ett standardgrepp inom media för att förmedla intrycket av en folkstorm rörande något som oftast bara engagerar en klick medie- och kulturmänniskor i Stockholms innerstad.

Så även i det här fallet. Undertecknad blev nyfiken på hur många tusen tweets stormen bestod av och satte mig att räkna på taggarna #hadille och #svtdebatt  som rimligtvis borde vara de relevanta. Avgränsningen var också efter att programmet hade sänts.

När det här skrivs fanns det sammanlagt 28 tweets sedan programmet sändes. Det fylls förvisso på, men det går att jämföra med ett av Avpixlats alster som lades ut strax före midnatt igår kväll. Det har i skrivande stund fått 236 kommentarer, de flesta betydligt mer utförliga än de trötta one-liners som mediaeliten presterat kring sin egen nyhet. Det är heller ingen särskilt djärv gissning att det är betydligt bredare folklig förankring på kommentarerna på Avpixlat än vad Jonas Gardell, Cissi Wallin och Lars Ohly någonsin kan göra anspråk på.

Man undrar stilla om vårt etablissemangs reflexmässiga ljugande är utslaget av en machiavellisk mentalitet (om än taffligt utfört större delen av tiden) eller om de helt saknar sjukdomsinsikt?

Allra underdånigast,
K

SvD, SVT, AB, GP, GP

torsdag 20 september 2012

Engelska miljöpartiet lika extremt som det svenska

Om det är något HBT-lobbyn och politisk Islam har gemensamt så är det att de kräver reservationslös tolerans av alla andra men återgäldar endast med snarstucket tyranni. 

I Spectator skriver Rod Liddle om hur det engelska miljöpartiet tillämpar den totalitära formen av tolerans mot medlemmar som uttrycker någon form av tvivel i HBT-frågor.

"My father once told me that tolerance was a great and precious British virtue, and that we shouldn’t waste it on homosexuals. Even at the time this struck me as a somewhat illiberal and unkind point of view to which I privately objected. It was easier though, back then, to hold such ‘homophobic’ beliefs because there were only eight or nine homosexuals in the entire country, so far as we were aware, and they all seemed slightly ashamed of their predilection, except for maybe Quentin Crisp and Joe Orton. It is good that we have moved on from that position to one in which tolerance is not merely by law compulsory, but that further, if you should have any quibble with any aspiration of the now vast homosexual community, you should be hounded out of your job or position and subjected to public vilification. This, for me, is the true meaning of tolerance: an absolute refusal to allow a view which runs counter to your own and, in the manner of our Deputy Prime Minister, making it clear that anyone who does hold such views is a ‘bigot’. A ruthlessness towards anyone who shows deviation from the inestimably tolerant line."

Länk

fredag 14 september 2012

Tolerans kräver tystnad


Det är tydligt att man allt mer inom media försöker återta åsiktsmonopolet genom att ta bort möjligheterna till kommentarer och blogglänkningar till sina hemsidor. Senast ut var Newsmill med att helt stänga ner sin kommentarsfunktion men även DN, Aftonbladet och SVT/SR med flera har strypt stort sett allt utom det debila twittrandet. Twittrandet domineras till stor del av medievänstern i Stockholms innerstad och har blivit en erzatsopinion när man vill ge skenet av att en "twitterstorm" (20-50 inlägg) är ett uttryck för folkets vilja.

Det man får kommentera eller länka blogginlägg till är banaliteter eller sådant där våra åsikter ändå inte har någon påverkan, som Eurons framtid. För en blogg som den här är det uppenbart att en stor del av trafiken försvinner när man inte längre kan länka till intressanta nyheter, men när det gäller Avpixlat så har den etablerat sig som den största oberoende nyhetsgranskaren och ju mer etablissemanget ljuger och manipulerar desto fler läsare får Avpixlat.

När skymningen tilltar över det offentliga samtalet i Sverige så är det i alla fall en liten tröst.

Allra underdånigast,
K

onsdag 5 september 2012

Den grunda gyttjepölen

TV-folket i Stockholms innerstad har träffats för att ge varandra priser igen. Kultursfären i Sverige kan som bekant inte få nog med att ordna galor till sin egen ära och ikväll var det ännu en kavalkad i förgylld medelmåttighet.

Man skulle kunna invända mot att det är pinsamt att ge pris till dokusåpor som så uppenbart är byfåne-TV, men ser man till laguppställningen bland programmen kan man med visst fog hävda att det vore diskriminerande att utesluta en kategori byfånar när man låter alla de andra delta. Att Filip & Fredrik gjorde ett "hat trick" och att Betner Direkt vann i kategorin "fakta" säger allt man behöver veta.

Sverige brukar ibland liknas vid en ankdam men änder är förhållandevis älskvärda djur och dammar kan ha något rogivande över sig. När man ser den bedrövliga skara som ska utgöra gräddan i vårt mest dominerande massmedium så tänker man snarare på en grund gyttlepöl där svinen rullar runt, grymtar och fjärtar i tron att de är skapelsens krona medan resten av oss ser en sanitär olägenhet.*

Allra underdånigast,
K

*Inget illa menat mot riktiga grisar. Om något gris skulle ta illa upp över att bli jämförd med en journalist så ber undertecknad reservationslöst om ursäkt.

DN, GP, AB, AB,

lördag 1 september 2012

Fängslad för sina åsikter

En man i England har gripits av polis för att ha uttryckt sympati för Anders Behring Breivik på Facebook. I dagens pluralistiska och toleranta Västeuropa krävs det inte mer för att bli kastad i fängelse än att man kläcker ur sig en smaklöshet på Facebook.

Detta i samma Västeuropa som skriker sig hesa till stöd för mordbrännarna och djurskändarna i ryska Pussy Riot. Hycklet hos våra etablissemang och zombiefieringen hos dem som sväljer deras propaganda kunde inte vara tydligare.

Phillip Horn ska nog inte vänta sig att bli hedersmedlem hos svenska PEN, däremot kan vi räkna med en del grötmyndiga kommentarer från trollen i den tjattrande samhällsklassen om det rättfärdiga i att straffa dem med fel åsikter.

Allra underdånigast,
K

lördag 18 augusti 2012

Kulturberikning i augusti 2012

Sommaren 2012 har mångkulturen firat sina kanske största triumfer hittills i Sverige. Våldtäktsepidemin slår nya rekord, det skjuts, knivhuggs och mördas stup i kvarten och invandrarkvinnorna regnar som konfetti från balkongerna. Tänk så lyckat experimentet med mångkultur har blivit och vad som i praktiken är en omvänd kolonisation av Sverige.

Å andra sidan kan man nog inte vänta annat av en härskande nomenklatura som tycker att Grand Hotell i Stockholm är budgetalternativet när man ska äta ute.

Då den stora massan ändå envisas med att rösta på dem i val efter val så är det väl den typen av samhällsutveckling de vill ha. Det är rätt så nedslående för oss andra som vill att framtiden ska bestå av något annat än anarki, shariaenklaver och att Stockholms innerstad blir en gated community för den inkrökta överklassen medan resten av oss försöker överleva i en Mogadishustylad variant av Mad Max. Så kan det gå.

Allra underdånigast,
K

GP, GP, GP,
DN, DN, DN, DN, DN,
SR, SR, SR,

fredag 17 augusti 2012

Befogat med fällande dom

Anarkisterna i Pussy Riot dömdes som väntat för huliganism till två års fängelse. Som jag skrev i mitt förra inlägg så finns det ingen anledning att tycka synd om provokatörerna i Pussy Riot. Deras tilltag handlade om att få publicitet och väcka reaktioner och de lyckades.

Västvärldens tjattrande klasser har förstås tagit tillfället att sätta sig på höga hästar och predika om yttrandefrihet och demokrati. Det är förstås hyckel då de flesta länder i Västeuropa har diverse lagar som inskränker yttrandefriheten för att värna "tolerans", en självmotsägelse som skulle vara närmast komisk om det inte vore för att den dumma massan så okritiskt accepterar urlakad demokrati och inskränkt rätt att tänka fritt.

Det syns också i hur likriktad responsen är i kommentarsfält och på svenska bloggar rörande domen mot Pussy Riot idag. De flesta anammar oreserverat medias beskrivning av vad som skett och instämmer i brölandet där Pussy Riot görs till någon slags hjältar.

Med tanke på vad för slags följe de ryska punkanarkisterna lockar, där i synnerhet de ukrainska feminister som idag förstörde ett monument tillägnat Stalintidens offer i Kiev framstår som direkt motbjudande, så ter sig anklagelsen om kristofobisk huliganism som befogad.



DN, DN, DN, AB, GP, GP, SR, SR, SR,

Pussy Riot får vad de förtjänar

Västvärldens ömmande samveten har fått ett nytt husdjur, Pussy Riot. Massmedia och kulturelit snubblar över varandra för att få fördöma Ryssland i allmänhet och Putin i synnerhet för att man åtalat dem för huliganism efter deras skändning av Frälsarkatedralen i Moskva.

Våra härskande eliter och särskilt de inom kultursfären är för ytliga och korkade för att kunna greppa komplicerade frågor, annars hade de varit mer bekymrade över den utbredda korruptionen som underminerar hela det ryska samhället eller vad som är de bakomliggande motiven till att Ryssland har sjudubblat sin militärbudget det senaste decenniet. Men det vore förstås att begära för mycket att våra våra megafoner som numera hämtar sin allmänbildning från Twitter.

Vad de däremot kan relatera till är tarvliga provokationer och effektsökeri, och där passar onekligen Pussy Riot som handen i handsken. När det dessutom är skändningen av ett heligt rum, i det här fallet Frälsarkatedralen, så blir våra eliter i eld och lågor eftersom sådant ligger dem särskilt varmt om hjärtat.

De svenska medierna har fyllts med högtravande pladder om att Pussy Riot utmanar Putin, att de står för yttrandefriheten och demokrati och PEN-klubben har tydligen gjort dem till hedersmedlemmar. Det var ju rart av dem. Men alltihop är förstås bara nonsens. 

I själva verket har debaclet erbjudit bra en propagandamöjlighet för den ryska regeringen. Man kan med visst fog peka på hur subversion underblåst av en allt mer dekadent Västvärld attackerar den ryska kulturen och dess grundläggande världen.

Pussy Riot är på sin höjd ett temporärt irritationsmoment för den ryska nomenklaturan. Har de klarat av Jeltsins oligarker och de tjetjenska islamisterna så rår de nog på några oborstade punkarbrudar från förorten.

Undertecknad är fullkomligt likgiltig inför om några simpla provokatörskor lyckades över förväntan i sitt uppsåt och nu får ta konsekvenserna. Var höll PEN-klubben, Madonna, Peaches, Björk och alla de andra posörerna hus när Sergei Magnitsky sakta plågades till döds i fängelse för att ha avslöjat omfattande korruption och förskingring inom den ryska statsapparaten? Det var ett fall som faktiskt förtjänade omvärldens uppmärksamhet.

Allra underdånigast,
K

DN, DN, GP, GP, SR, SR, AB, AB, AB, AB, Dagen,
SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN,

lördag 4 augusti 2012

Underhållning för zombier

Ikväll tittade jag på TV4, en kanal jag annars omsorgsfullt undviker. Det fick två konsekvenser. Jag tog en stor whiskey för att härda ut. Jag bytte kanal ändå. Men jag försökte i alla fall.

Kanske gör jag ett nytt försök någon gång efter 2015. Förhoppningsvis har de gått omkull innan dess.

Allra underdånigast,
K

måndag 16 juli 2012

Bellum omnium contra omnes

Vi är vid en tidpunkt i vår historia där man endast kan vinna eliternas gunst genom fjäsk och medlöperi. Sanning väcker bara deras hat. 

För den som genomskådat propagandan är detta så uppenbart att det gränsar till det banala att påtala det. Men när man tittar på historien och hittar liknande perioder av maktmissbruk, förfall och urholkning av samhällets institutioner så blir framtidsprospekten riktigt illavarslande. 

Det handlar inte bara om att vi är inne i en period av tilltagande förfall (stagnationen har vi redan passerat), frågan är snarare om det går att vända förloppet? Om det fortfarande går att vända förloppet, kommer de demokratiska medlen att räcka till? Det är bara de som är indoktrinerade på gränsen till det sinnesslöa som kan undgå att inse att vårt politiska och massmediala etablissemang inte bara är förljuget och korrupt, utan att man över accepterar politiskt våld, valfusk och allehanda kriminalitet så länge det gynnar den egna saken. 

Vi har för första gången på ett länge en demokratiskt opposition värd namnet i Sverigedemokraterna, men med en härskande klass som vår finns en påtaglig fara i att man kommer att sätta demokratin ur spel när oppositionen inte längre går att mobba till tystnad. Censur i mångfaldens namn och tyranni i toleransens. 

Om Anders Behring Breivik kommer att bli den profet han så gärna vill så kommer det att bero på att våra eliter, som likt Kinas forna kejsare isolerat sig i sina palats omgivna av intrigerande enucker, till slut driver utvecklingen till den punkt när civilisationen som vi känner inte längre finns. Hela världen blir tredje världen och allas krig mot alla tar vid på allvar. 

Utan den västerländska civilisationen återstår bara det muslimska barbariet och den asiatiska grymheten. När vi väl sjunkit ner i den tjärpölen finns ingen återvändo. 

Allra underdånigast,
K

fredag 6 juli 2012

Paus

Det är inte så mycket som händer på den här bloggen nu för tiden. Det betyder inte att den är nedlagd, men undertecknad vågar inte förutspå när skrivandet kommer igång igen.

Allra underdånigast,
K

måndag 30 april 2012

Det vi redan visste

En undersökning vid Göteborgs universitet visar att Miljöpartiet stöds av 41% av journalistkåren och 54/52% av journalisterna vid SR/SVT. Vänsterpartiet stöds av 15%.

Svensk samhällsdebatt är styrd på gränsen till det totalitära och det förvånar inte att en så stor andel journalister sympatiserar med ett extremt parti som Miljöpartiet.

Miljöpartiet går i spetsen för den oikokolonialism* som hela vårt politiska etablissemang driver. Man är inställsam gränsande till medlöperi även när det gäller islams med totalitära grenar. I övrigt är politiken ett sammelsurium av flum och kulturmarxism.

Namnet till trots är Miljöpartiet inte särskilt intresserade av miljön annat än som förevändning att beskära människors frihet, förstöra svensk industri och höja skatterna för att kunna finansiera sina mer angelägna projekt.

Det passar alltså som handen i handsken för en korkad och narcissistisk journalistkår att stödja Miljöpartiet. De är oförmögna eller ovilliga att lära sig marxism på riktigt men ändå vill betrakta sig själva som progressiva och radikala. En enligt deras eget tycke bättre vetande klick med rätt att ljuga och mobba för sina ädla ideals räkning. 

Den närmast totala avsaknaden av kritisk granskning av Miljöpartiet i etablissemangsmedia (även borgerlig sådan) blir nästan komisk när partisympatierna redovisas. Det visar också att en stor del av journalistkåren är djupt oprofessionell, men annat var väl inte att vänta.

* Ur oikofobins aversion mot allt som har att göra med den egna kulturen och hemlandet har i mångkulturalismens förklädnad oikokolonialismen vuxit fram. Det räcker inte längre att förakta och distansera sig från det egna. Den egna kulturen och det egna folket måste upphöra att existera som en homogen enhet genom massinvandring med tydligt koloniala inslag.

Återkommande drag är att ursprungsbefolkningens kultur och historia förringas och hånas. Under förevändning av sekularisering och/eller multireligiositet så fördrivs Kristenheten ur det offentliga rummet medan andra religioner och läror ges allt utrymme det önskar. Det skapas ekonomiska, sociala och ibland juridiska gräddfiler för de inflyttade folkgrupperna. Ursprungsbefolkningen tvingas med andra ord bekosta sin egen kolonisering. Det här mönstret återupprepas över hela västvärlden.

DN, SVT, SVT, Dagens Media,

tisdag 24 april 2012

Självömkande pöbel

I Göteborg har det filmats när en kvinna som uppdagats sakna giltig biljett ombord på en spårvagn försöker tackla sig förbi biljettkontrollanterna och kvarhålls då i väntan på polis. I bakgrunden hörs en gaphals (se 02:47) som gör sitt bästa för att jaga upp stämningen ännu mer.

Den kategori svenskar som är besatta av sina rättigheter men inte beredda att fullgöra ens sina mest grundläggande skyldigheter är förstås upprörda. Trollvänstern ordnade en demonstration i protest som lockade en handfull och VD:n för Västtrafik Lars Backström gjorde som makthavare gör idag när man känner sig ansatt av media: han fegade ur och skyllde på sina underlydande.

Det är typiskt svenskt att media går på snyftvinkeln när det är uppenbart att kvinnan bara har sig själv att skylla för att situationen spårar ur. Man får hoppas att den ryggradslöse Backström ersätts med någon som stöttar en redan utsatt personalgrupp istället för att att gå den självömkande pöbelns ärenden.

lördag 21 april 2012

En sanningssägare bland despoter och medlöpare

Nigel Farage är i mitt tycke den intressantaste europapapolitikern sedan flera år tillbaks. Han är också vanligen ignorerad av etablissemangsmedia till förmån för de mediokra pamparna inom EU. Farage är en vass EU-kritiker och sådant behagar som bekant inte makten och dess megafoner. 

Nedan är ett urval av hans tal där han läser lusen av EU-nomenklaturan och visar att debaclet kring Euron gick att förutsäga. Inte bara intressant utan även ofta mycket underhållande. 

När den svenska grönköpingsjournalistisken hausar upp Cecilia Malmström och tidigare Margot Wallström så är det uppenbart att de fick sina ämbeten tack vare slätstrukenhet och inte talang. Det är lätt att föreställa sig hur det skulle gå för dem i en debatt med med Nigel Farage.


 



torsdag 19 april 2012

Den kriminella härskarklassen

Idag dömdes miljöpartisten Daniel Jesus Arrospide tillsammans med sin flickvän Rut Patricksson till långa fängelsestraff för mordförsöket på Patrickssons föräldrar. Det här är det senaste exemplet på den kriminalitet som grasserar hos våra etablissemangspolitiker och ger en god fingervisning om varför styret av landet ser ut som det gör.

Läs och begrunda.

måndag 9 april 2012

Glad påsk!

Sent om sider vill jag önska en glad påsk till de trogna läsare som återvänder till min blogg trots att jag varit så dålig med att uppdatera den på sistone.

"Om någon älskar mig, så håller han mitt ord;
och min Fader skall älska honom, och vi
skola komma till honom och ta vår boning hos honom."
Johannes 14:23

Allra underdånigast,
K

måndag 26 mars 2012

Spectator ordnar debatt om invandringen

Spectator ordnade nyligen en debatt om massinvandringen till Storbritannien med rubriken "Immigration: Enough is Enough". Trots den rabiata politiska korrekthet som försurat det offentliga samtalet även i Storbritannien så finns där en verklig debatt.

Det är värt att notera att debatten i det stora hela följer liknande mönster även i Storbritannien. Kritikerna påpekar de högst verkliga problemen massinvandringen orsakat och hur det brittiska samhället faller isär allt mer.

Förespråkarna ägnade sig åt att helt förneka att problemen fanns (Oliver Kamm), lyfta fram banaliteter som att det blivit lättare att få billig städhjälp (Jenni Russell) eller försöka spela ut xenofobkortet och varna för katastrofen som skulle följa om vi stämmer i den strida bäcken av kulturberikning (David Aronovitch).

Just det sista föranledde ett syrligt omdöme från kommentatorn Aronovitchs skrämselpropaganda, något som fick bifall från publiken.

Vid debattens slut fick publiken rösta om man stämde in i "Enough is Enough". 85 ville fortsätta med massinvandringen, 178 tyckte det fick räcka.

Än finns det hopp.

fredag 23 mars 2012

Propaganda istället för analys

I SvD återfinns en analys av terrordåden i Toulouse skriven av Gunilla von Hall. Då Gunilla von Hall har en historik av illa underbyggda och hårt vinklade artiklar så blir man inte förvånad när även den här artikeln faller in i den kategorin.

Hennes analys går i korthet ut på att när muslimska extremister begår terrordåd är det muslimerna det är synd om eftersom de får dåligt rykte då det gång på gång visar sig att man tolererar våldsbenägna extremister inom sina diasporor. De som påtalar att det finns ett totalitärt våldsbenäget segment inom den muslimska populationen riskerar att göra muslimerna arga och radikala. Det är således de som påtalar hotet från muslimska terrorister som är skyldiga till terrorismen och inte terroristerna själva.

Det är till att börja med inte en analys utan ett hjärnsläpp. Än värre, det är inte ens ett originellt hjärnsläpp eftersom pk-megafonerna har upprepat exakt samma nonsens ända sedan 11 september 2001.

Von Hall gör långsökta kopplingar mellan terrordåden och valdebatten i Frankrike där de landets enorma problem med invandringen blivit en valfråga.

"Den pågående valkampanjen är också starkt färgad av immigrationsfientliga stämningar, pådriven av högerextrema Nationella frontens ledare Marine Le Pen. Men även president Nicolas Sarkozy anklagas nu för att ha gått för långt i sina immigrationskritiska uttalanden i kampen om väljare. Han har nyligen dömt ut halalslakt, sagt att immigrationen måste halveras och att separata simlektioner för muslimska pojkar och flickor ska förbjudas. Vissa menar att denna retorik lett till en atmosfär av intolerans som kan ha bidragit till dådet i Toulouse."

Det är typisk slaskjournalistik att måla upp bild av kontrovers utan att ange källa. Vem har anklagat Sarkozy för att ha gått för långt och vilka är "vissa" som menar att Sarkozys retorik är av större intresse för att förstå terrordåden än gärningsmannens egna deklarerade motiv? I själva verket låter det snarare som von Halls egna åsikter som hon försöker ge ett skimmer av dignitet genom att tillskriva dem till anonyma källor.

Gunilla von Hall är långt ifrån ensam i sina försök att vilseleda allmänheten i vad som egentligen pågår. Hon är en kugge i ett stort propagandamaskineri som är förvånansvärt likriktat och själlöst i sin verksamhet oavsett geografisk hemvist. Melanieh McDonagh beskriver i Spectator hur BBC skildrat terrordåden och det skulle lika gärna kunnat vara SVT eller Aftonbladet det handlar om.

onsdag 21 mars 2012

Anpasslig jihadism

När det här skrivs pågår belägringen av Mohamed Merah i Toulouse fortfarande. Det är ingen vågad gissning att slutet kommer under kommande natt och att det blir våldsamt.

Vid tidigare islamistiska terrordåd i Europa har jihadisterna ofta dött i attacken såsom i Stockholm 2010 och London 2005 eller valt martyrdöden när de blivit inringade av myndigheterna såsom i Madrid 2004.

France24 beskrev ikväll att när Merah kontaktat dem hade han varit samlad, välformulerad och mycket artig. Det låter som någon med en plan eller åtminstone ett kyligt sinnelag under pressade omständigheter. Möjligtvis kommer jihadiströrelsen i Mohamed Merah få den Breivik de inte fick med Breivik, vare sig det är som martyr eller megafon vid en kommande rättegång.

Medan delar av svensk media och byfånevänstern försöker hantera det besvärande faktumet att gärningsmannen är en algerisk salafist och inte ljushyad nynazist som de ville så är det av större intresse för oss andra att han är det senaste exemplet på jihadismens anpasslighet.

Al-Qaida i den form som förknippades med Bin Laden är stort sett utplånat, något Bin Ladens död förra illustrerade med önskvärd tydlighet. Hur stort propagandavärde likvideringen av Bin Laden än hade så var den av marginell operativ betydelse för jihadismrörelsen globalt.

Al-Qaida hade redan hunnit genomgå förvandlingen från terrornätverk med ursprung i det kalla kriget till den terrorfranchise som den ofta liknas vid. En slags islamistiskt enentreprenörslicens på terrorism för den som vill.

Rent praktiskt har det inneburit att man gått från centralt planerade eller sanktionerade operationer till "gräsrotsjihadism". Man tillhandahåller en ideologisk plattform via nätet och stöttar med råd och inspiration men i övrigt för jihadisterna själva bestämma sina mål och metoder.

Det har visat sig vara en framgångsrik form av jihadism. Även om den har sämre förutsättningar att orsaka strategiska skador som 11:e september då gräsrotsjihadisterna ofta är sämre utbildade och utrustade än yrkesjihadisterna, så har det visat sig vara svårare för myndigheterna att stoppa. En eller en handfull av sammansvurna som ofta har kunskaper om hur man håller sig under myndigheternas radar tack vare kriminell bakgrund, aktivt eller passivt stöd från det lokala muslimska samhället och ibland logistiskt stöd utifrån har goda chanser att ligga steget före västvärldens brottsbekämpande byråkratier.

Den psykologiska effekten och propagandavärdet av den här formen av mikrokrigföring mot värdsamhället har visat sig vara mycket stort i förhållande till resurserna som krävs, någon som terrordåden i Toulouse visar tydligt.

DN, DN, DN, DN, DN, GP, Dagen,

torsdag 15 mars 2012

En hägring kallad folkstyre

I det lilla kan man som bekant se det stora. Vårt etablissemang har i decennier systematiskt försökt manipulera det demokratin för sina egna syften.

Att härskande eliter gör så är knappast nytt för vår tid. Antikens Rom är fullt av exempel på makthavare som slår vakt om republikens dygder när det passade dem och uppviglade pöbeln att röja rivaler ur vägen i nästa andetag.

De paralleller till vår tid man hittar i historien vittnar dock om att vi befinner oss i  ett tilltagande förfall, andligt, intellektuellt, socialt och de senaste åren även ekonomiskt.

För Sveriges del har det blivit allt mer uppenbart hur korrupt den härskande klassen har blivit och hur falskt deras hyllande av demokratin klingar. Folkomröstningar är något man helt försöker undvika sedan folket röstade "fel" 2003 rörande Euron och visade att man hade sundare instinkter än etablissemanget.

När det kom till trängselskatten i Stockholm 2006 så röstade majoriteten nej i 14 av 15 kommuner, så då valde makthavarna att gå efter resultatet i den kommun som röstat ja och införde skatten.

När den nya grundlagen drevs igenom 2010 skedde det både utan debatt och folkligt inflytande.

Medias censur och hets mot alla som utmanar deras falska religioner är så omfattande att den inte ens behöver redogöras för.

Men även i det mer vardagliga är det slående hur systematiskt man försöker ersätta verkligt inflytande med en skenbar sådan. Du får välja vilken smak du vill ha på dina cornflakes, om du vill se CSI Las Vegas, Miami eller New York och vilken app sin blinkar finast i din nya smartphone men ha för Guds skull inte en självständig åsikt om något som faktiskt är viktigt.

Dagens exempel är hämtade från Aftonbladet och rör vilka artiklar man kan länka sin blogg till. Artikeln om den vidriga gruppvåldtäkten i Mariannelund går inte att länka till men att den engelska butikskedjan Game kanske kommer att gå omkull är öppet både för Facebookkommentarer och bloggposter.

Det allt grövre sexuella våldet som grasserar i vissa invandrargrupper är ett akut samhällsproblem. Ett engelskt spelföretags dåliga lönsamhet är kuriosa av intresse för en handfull.

Maktens logik är att försöka tysta debatten om det första och uppmuntra ett meningsutbyte om det andra. Det säger mycket om vad för slags makthavare vi har. Att den stora massan i folket liknöjt accepterar det säger ännu mer om vilka vi är som nation och vart vi är på väg.

måndag 12 mars 2012

Insändare på Avpixlat: diabetesvården för invandrare

Till min stora förtjusning har Avpixlat publicerat min granskning rörande P4 Stockholms vilseledande reportage om diabetesvården för invandrare.

onsdag 7 mars 2012

Politruker och poliser

En polis har använt ordet "neger" i ett samtal med en kvinna och blir nu varnad av Rikspolisstyrelsens ansvarsnämnd. Allt i linje med Maktens övergripande plan för att få oss att tänka rätt, det vill säga inte alls. Det är inget nytt grepp. Progressivitet och tyranni har gått hand i hand sedan franska revolutionens dagar.

"Don't you see that the whole aim of Newspeak is to narrow the range of thought?… Has it ever occurred to your, Winston, that by the year 2050, at the very latest, not a single human being will be alive who could understand such a conversation as we are having now?…The whole climate of thought will be different. In fact, there will be no thought, as we understand it now. Orthodoxy means not thinking—not needing to think. Orthodoxy is unconsciousness." - Syme

1984
George Orwell

DN

tisdag 21 februari 2012

Överkapacitet

Arabiskan sägs vara ett rikt och intrikat språk med över 180 000 ord. Till vilken nytta kan man undra eftersom de bara tycks använda två av dem. Vem kom på de andra orden och varför?

Nedan är en filmsekvens från den senaste attacken på Lars Vilks, den här gången i Karlstad. Övriga kommentarer överflödiga.


DN, GP, VF1, VF2,

lördag 18 februari 2012

Meningslösa KD

Kristdemokraterna har bytt uppfattning i fråga om transsexuella och sterilisering. Med tanke på utvecklingen inom partiet och den prominenta position sådana som Caroline Szyber har fått är det inte konstigt att värderelativismen blir allt mer dominerande inom KD.

Den intressanta frågan är dock vad KD hoppas uppnå med detta? Eller rättare sagt, varför ska någon över huvud taget rösta på dem? Vill man ha socialliberalism kan man rösta på (fp) eller (m) som gör det mer stringent och utan lika mycket velande. I värsta fall kan man rösta på (c)  och få några skyskrapor i Stockholm på köpet.

KD har ingen profil när det gäller brottsligheten, annat än att man är emot den i allmänna ordalag.

KD har ingen EU-politik, annat än att man är för den i allmänna ordalag.

KD dyrkar den mångkulturella guldkalven lika mycket som de andra etablissemangspartierna, men utmärker sig inte.

KD:s försvarspolitik går ut på att alla människor har ett lika värde*. Ett listigt fokus eftersom historien är full av exempel på hur uppriktigt menade floskler tvärt stoppat anfallande fiendearméer . Man är för att Sverige har ett försvar, men det behöver inte vara i Sverige, typ.

KD är för familjen, lite grann. Att det är kontroversiellt säger inte så mycket om KD som tillståndet i Sverige.

KD tjafsade med kulturvänstern, lite grann. Men då man tycker samma sak som dem i alla viktiga frågor så är det svårt att ta dem på något större allvar.

Så vad återstår? Miljöpolitiken? Nix. Skolpolitiken? Icke, det är Björklunds grej. Utrikespolitik? Ha! Näringspolitik? Då får de smisk av Anders Borg! Visst kan de fortsätta gulla med de muslimska väljargrupperna och plocka några röster, men då bör de i ärlighetens namn också byta namn till Dhimmidemokraterna.

Summa summarum är att vi har ett parti som har gått från kristen värdekonservatism till utspädd allmänborgerlighet. Varför skulle någon vid sina sinnens fulla bruk fortsätta rösta på det?

* Gäller det även fienden?

DN, DN, GP, AB, Dagen,

tisdag 7 februari 2012

Trälsamhällets återkomst

Reinfeldt flaggar för att man ska arbeta till dess man är 75 år gammal. Eftersom det här är något man gradvis ska vänja sig vid så börjar man med att släppa en ballong för att se hur reaktionen blir. Sedan följer en propagandakampanj för indoktrinera svensken till att tro att den härskande eliten vill hans väl, som vanligt. I början kommer man betona frivillighet, sedan nödvändighet och till sist demonisera de som trilskas.

Vill vi bibehålla vår ekonomiska standard måste vi vara beredda att arbeta längre säger Reinfeldt. Helst till dess vi dör tydligen, då medellivslängden för män är 78 år och de sista åren tyvärr brukar präglas av sjukdom och lidande (i synnerhet om Reinfeldts kompisar i Carema är inblandade).

Men det är ju inte vår ekonomiska standard det handlar om i slutänden. Det är vår härskande elits och deras växande klientgruppers ekonomiska välstånd man vill säkra. Den politiska klassen har för övrigt gett sig själva helt andra och ofantligt mycket generösare pensionsregler än resten av samhället. 

Det viktiga för Makten är dock deras projekt, där i synnerhet EU och massinvandringen slukar astronomiska belopp. De blir dessutom allt dyrare, något som uppenbarligen inte avskräcker Reinfeldt. För dem är det mer logiskt att låta den svenska ursprungsbefolkningen arbeta ihjäl sig istället, bara pengarna kommer in. Det är förmodligen bara en bonus om man håller folk sysselsatta så de inte har tid att fundera över vad det är för ett samhälle vi lämnar över till kommande generationer.

DN, DN, GP, GP
AB,

fredag 27 januari 2012

Dagens dos lysenkoism

DN har en artikel med den klatchiga rubriken "Låg IQ ger fördomar" där man menar att vetenskapen nu har bevisat att människor som är socialt konservativa också har låg IQ och tydligen per definition är fördomsfulla. Det gäller även människor som inte reservationslöst omfamnar mångkulturen och HBT-sfären.

DN lyckas med konststycket att vinkla den redan hårt vinklade artikeln från Yahoo ännu mer. Att det rör sig om dubiös vetenskap blir uppenbart så fort man läser vilka som ligger bakom den, Brock Lab of Intergroup Processes .


Vetenskap är som bekant ett förutsättningslöst sökande efter kunskap. Inte med den bästa vilja i världen kan man påstå att den aktuella studien uppfyller det kravet.

Det är knappast något nytt att vetenskapen tas som gisslan av politiska särintressen, men frågan är om det har skett i en sådan stor skala i Västvärlden tidigare som det sker nu? Parallellerna till det kommunistiska östblocket är tydliga där allt skulle inlemmas i socialismens strävanden, något som banade väg för Trofim Lysenko och hans gelikar. Dagens politiska korrekthet är mer av en hydra sprungen ur kulturmarxismen, men mekanismerna och målen är de samma.

I rättvisans namn ska påpekas att inte ens forskarna i det aktuella projektet är så kategoriska i sina slutsatser som media låter påskina. 

"Hodson was quick to note that the despite the link found between low intelligence and social conservatism, the researchers aren't implying that all liberals are brilliant and all conservatives stupid. The research is a study of averages over large groups, he said.

'There are multiple examples of very bright conservatives and not-so-bright liberals, and many examples of very principled conservatives and very intolerant liberals,' Hodson said."

Vidare har studien kritiserats för att man drar slutsatser man inte lyckas bevisa i sitt material, att man använde en förenklad modell som utlämnade variabler som inte passade in och man med samma modell lika gärna kan visa att människor med "progressiva" åsikter har låg intelligens för man ha en förenklad världsbild där man tror gott om alla. 

Det vetenskapliga värdet faller ytterligare då studien inte har objektiva kriterier som utgångspunkt utan politiska åsikter som per definition är subjektiva. Redan där har man styrt in studien mot ett visst resultat, något som blir ännu tydligare när det visar sig hur hårt man manipulerat statistiken för att få de uppgivna resultaten. 

Eftersom man inte ens har lagt ut en pressrelease på sin hemsida om forskningsresultaten så tycks man inte vara särskilt mån om att få sitt hantverk skärskådat. 

Ytterligare kritik av studien kan läsas här.

onsdag 25 januari 2012

Det hemliga vapnet

Dagens Försvarsmakt har inte längre så mycket luftvärn, artilleri eller flygplan. I själva verket har man inte särskilt mycket alls av något som skulle förslå till att försvara landet vid en invasion. Det vi har är som bekant i Afghanistan för att agera buffert mellan en genomkorrupt och fallfärdig marionettregim och barbariska talibaner men framför allt ska det ge blodstänkt ära till Bildts och Reinfeldts CV:n inför lukrativa internationella toppjobb efter politiken.

Men misströsta ej!

Försvaret har ett splitternytt genuscentrum! Igår slog det upp portarna och Hans Excellens Tomhylsan Tolgfors bevärdigade invigningen med sin närvaro och höll tal.

Med Försvarets värdegrund och rakbladsvass genusteori blir vi oövervinneliga. Vilken invaderande pansarkolon skulle inte upplösas i panikslagen reträtt ställd inför en pamflett om heteronormativitet? Vilka fallskärmsjägare skulle våga hoppa ur planet om de visste att ett gäng alerta queerteoretiker från Malmö Högskola stod beredda på marken? Vilken flotteskader skulle inte slå om kursen när de insåg att både honnörsord om öppenhet och ansvar OCH implementerat genderperspektiv lurade på dem bland kobbar och skär?

Det kan inte slå fel.

Allra underdånigast,
K

My NewsDesk

Hackerattack mot Avpixlat

De senaste dagarnas turbulens kring Avpixlat har ikväll fått ett tråkigt efterspel med hackerattacker mot hemsidan som ligger nere när det här skrivs. Element inom extremvänstern misstänks ligga bakom då moduset påminner om tidigare attacker de utfört.

Extremvänstern pratar ofta och gärna om tolerans och pluralism, men den gäller bara dem själva och i själ och hjärta är de lika totalitära som de alltid har varit.

Även om det är djupt olyckligt att Avpixlat ligger nere så är det en seger för redaktionen och dess läsare. Avpixlat provocerar etablissemanget och dess vakthundar. De började bli trängda.

De reagerar med ursinne för de vet att de inte kan vinna debatten. De hänfaller åt sabotage för de vet att de inte längre kan få tyst på den med lögner och censur.

Även om det bara är en handfull fanatiker som står bakom attacken så är det ingen vågad gissning att sabotaget mot Avpixlat kommer att mötas med tystnad eller illa maskerat gillande i etablissemangskretsar.

Allra underdånigast,
K

tisdag 24 januari 2012

Dagens kortslutning

Det verkar ha brunnit i proppskåpet för Dilsa Demirbag-Sten ikväll. Hon skriver följande på Twitter om Avpixlat:

"Hej Avpixlat, ni förmörkar min människosyn. Uppmana folk att 'avslöja' papperslösa & flyktingar?! Ni måste vara ondska."

Det är alltså ondska att lämna information till myndigheterna om en kriminell verksamhet enligt Demirbag-Sten.

När Dilsa Demirbag-Sten dök upp i det offentliga samtalet för ett par år sedan var hon intressant. Tack var sitt kurdiska påbrå kunde hon diskutera invandring och mångkultur ur ett kritiskt perspektiv, åtminstone jämfört med den övriga debatten, och gjorde det med bravur många gånger.

Men det verkar tyvärr som att hon har tacklat av allt mer de senaste åren. Hon har blivit intellektuellt lat, småborgerlig och är uppenbart lättmanipulerad om hon går på alster som de DN och Rapport dukat upp ikväll. Sorgligt.

När det självklara är kontroversiellt

DN och Rapport förfasar sig över att Avpixlat uppmanar sina läsare att avslöja dem som assisterar illegala invandrare att undandra sig beslut om utvisning. Att megafonerna i media använder eufemismer som "papperslös" fungerar kanske som propagandaknep på de mer intellektuellt förslappade delarna av befolkningen, men det förändrar inget i sak.

Människor som olovligen uppehåller sig i landet ska ut. Om man redan från första början visar förakt för svenska lagar och regler så är det i sig en bekräftelse på beslutet om utvisning var riktigt. Att Avpixlats uppmaning väcker sånt uppseende säger en del om hur skevt debattklimatet är i dagens Sverige.

Tillägg: Både DN och SVT tycks ha tagit det säkra före det osäkra och kopplat ur blogglänkningen via Twingly till sina artiklar. Propaganda fungerar som bekant bättre oemotsagd.

Här och där i media och på nätet påstås att "papperslösa" inte är kriminella. Det är förstås trams.

Utlänningslagen (2005:716)
20 kap 2 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter döms en utlänning som uppsåtligen uppehåller sig i Sverige fastän han eller hon enligt ett verkställt beslut om utvisning enligt 8 kap. 8 § eller motsvarande beslut enligt äldre lag inte har haft rätt att återvända hit.

lördag 21 januari 2012

Den förtvinade rosen

När skandalerna kring Juholt tog sin början var undertecknad rätt så skadeglad. Det är ingen vacker egenskap, men efter decennier av tilltagande maktmissbruk och vanstyre så ville jag inte ha tillbaks dem vid makten. Det vill jag fortfarande inte, men på sjätte året med borgerligt styre så har de visat sig vara lika illa för landet och värre när det gäller massinvandringen än vad Socialdemokraterna var.

Fasen som följde var en morbid fascination inför hur långt förfallet gått inom socialdemokratin. När de inte längre kunde luta sig mot statsapparatens resurser så visade det sig vara en synnerligen talanglös skara som tog över efter Göran Persson.

Det är något han själv har bär ett stort ansvar för då hans ledarstil kännetecknades allt mer av en gammaldags husbonde och inte en demokratiskt ledare. Draksådden sattes i och för sig redan av Olof Palme som förmodligen är den mest katastrofala ledare Sverige haft i senmodern tid, men när Mona Sahlin tog över efter Göran Persson rådde inte längre något tvivel om hur förtvinad rosen var.

Socialdemokratins toppskikt visade sig bestå av intrigerande maktmänniskor med flexibel etik, särskilt när det gällde hur man berikade sig själv på skattebetalarnas bekostnad. Ingen ska inbilla sig att Håkan Juholt är unik med sitt fifflande. Han är förmodligen inte ens värst. Han måste däremot ha skaffat sig mäktiga och hänsynslösa fiender inom det egna partiet med tanke på hur de hängt ut honom.

Det vore för övrigt ett lika stort självbedrägeri att tro att den här makt- och fiffelkulturen är unik för socialdemokratin.

Floskelgeneratorn Annie Lööfs trixande med boendetraktamenten, skenheliga Rosanna Dinamarcas flygande på skattebetalarnas bekostnad och Göran Hägglund som påstår sig företräda det kristna alternativet i svensk politik men omger sig med medarbetare som mobbar kritiker inom partiet är bara några exempel. Att Fredrik Reinfeldt svägerska Therese Reinfeldt getts anställning i regeringskansliet med ansvar för rekrytering av styrelseledamöter till statliga bolag är ett annat.

Att gå in på hur den borgliga regeringen har slumpat bort allmän egendom och samhällsfunktioner för mångmiljardbelopp till privata intressen skulle bli en helt egen bloggpost. Den som vill kan googla på Maud Olofsson och PEAB eller vad f d handelsministern Maria Borelius' bror Henrik Borelius och tillika VD för Attendo Care har för koppling till regeringen.

Det är inte bara rosen som håller på att vissna, det är hela trädgården. För dagen är det dock Håkan Juholts vandring till schavotten som är i blickfånget.

Den sista tiden blev Juholts fadäser och intrigerandet mot honom i det egna partiet mest olustigt att bevittna. Det var som att befinna sig på en middag där värden super sig tokfull och värdinnan högljutt meddelar att hon tänker ta ut skilsmässa. Inte ens en bilsemester till Minsk kan lappa ihop det förhållandet.

Att socialdemokratin ändå ligger på 25% i opinionsmätningarna belyser inte förfallet, det visar på vilken oreflektivt lojal väljarkår de trots allt har kvar. Som någon syrligt uttryckte saken i ett kommentarsfält, det finns ett stort antal svenskar som skulle rösta på Socialdemokraterna även om de hade en häst som partiledare.

Det är osannolikt att socialdemokratin kan vända det här i triumf när man ser vilka som det spekuleras kring som efterträdare. Det är inte ens troligt att de långsiktigt kan bryta nedgången, möjligtvis fördröja den.

I ett sådant politiskt landskap blir Sverigedemokraternas roll som det enda verkliga oppositionspartiet allt viktigare. Alternativen är för chanserade eller för medskyldiga till problemen i samhället för att på något realistiskt sätt kunna vara en del av lösningen.

Allra underdånigast,
K

Tidigare skrivet om Juholt: Kan en skorrande apparatjik rädda (s)?

DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN
GP, GP, GP, GP, GP, GD, Arbetarbladet, Arbetarbladet, Arbetarbladet (ledare), Arbetarbladet,
Trelleborgs Allehanda, SMP,
AB, AB, HD,
Socialdemokraterna, Socialdemokraterna,